Ont i nacken. Spänt och obehagligt. Min gestaltterapeut kopplar ihop det onda med en situation jag befinner mig i och ett obekvämt beslut jag måste fatta. Själv har jag inte tänkt på sambandet. Men nu blir det tydligt också för mig. Ingrid hjälper mig att sortera tankarna och analysera vägvalen. Att skapa handlingsfrihet åt mig själv. Att handla utifrån vad jag vill, inte utifrån vad andra förväntar sig av mig. Inte lätt att lära sig sitta när man är en gammal hund.
Lämnar jobbet lite tidigare än vanligt för att baka tårta till mitt födelsedagsbarn. Det vill jag. Sjutton år har gått sedan hon var alldeles ny. Min lilla halvmeterlånga bäbis är numera längre än jag och tycker själv att hon är fullvuxen på alla sätt. Jag håller nästan med.
Trotsar nackstelhet och grym träningsvärk, det senare ett reultat av söndagens ringrostiga Body pump, och beger mig till Sofies spinning. Glada, inspirerande, urtuffa Sofie. Träningsvärken, som är värst på insida lår och i rumpan, och värken i nacken försvinner gradvis med det rytmiska trampandet till peppande musik och till Sofies uppmaningar om mer, fortare och tyngre.
Utpumpad kliver jag av cykeln med endast en liten rest av stelhet i nacken. Så skönt att kunna slappna av.
I svettiga träningskläder kör jag förbi den lilla kiosken med Thai-mat. Hungriga tonåriga väninnor firar min 17-åring. Skratt och flams fyller vårt kök. Det finns inget bättre ljud än ljudet av glada barn, vare sig de är tre, sju eller sjutton år. Sådana ljud masserar varsamt stress-stela nackar.
4 kommentarer:
Har de gått? Kacklandet har upphört! :)
Oj en marathon löpare som har en gestaltterapeut = ny favvo blogg :)
Gestaltterapi kan vi också prata om, verkar som att det kan bli en lång sittning. :-)
Ha det gott!
Patric, inget kackel kan bara betyda en av två saker: 1. tonåringarna har gått, 2. klockan har inte hunnit passera lunch och de sover...
Everyday matters, välkommen hit!
Erik, lååång och intressant sittning blir det!
Skicka en kommentar