Jämförelserna mellan Lidingöloppet och marathon har gjorts på flera blogg-håll. Och jag håller med majoriteten. Lidingöloppet är grymt jobbigt fysiskt medan det pågår. Vaderna skriker i uppförsbackarna och låren tar stryk nerför. Psykiskt är maran värre. Och återhämtningen går definitivt fortare efter Lidingös tuffa men mjuka backar.
Dagens återträff med löpningen känns underbar. Höstluften är krispig och jag får vara i min skog. Ingen tidtagning och ingen pulsmätning. Bara frihet. En Lidingö-stukad fot känns lite. Men den förmår inte grumla lyckan för jag vet att den läker.
Min skog. Knöligt underlag stärker fotleder. Och den doftar gott av höst.
5 kommentarer:
härlig höstskog!!!
Såg helt underbart ut med den springvänliga stigen.
Skönt att vara på't igen :-)
Vackert!!
Härligt med krispig luft och jag hoppas på en snabb läkning av foten.
Peace Love och Löparhelg!
Sara, ute är det skönt. Funderar på hur du har det därinne i spinningsalen? Hoppas det går bra! För en god sak är det i alla fall.
Paula, visst - vila är skönt också, men det känns bra när man kommer igång igen.
Hardcore chicks, vackert är det.
Jesper, foten kommer säkert kännas bra väldigt snart. Lätt stukning bara. Vanlig bieffekt av Lidingölopp.
Skicka en kommentar