Styrka är inte min styrka

Det blåser en "puffa självförtroende"-vind genom löparbloggarna. Nämn tre saker som gör att du tycker att du är världens bästa löpare, typ. Jag tror att det var Miranda som tog initiativet. Gott så. Att stärka självkänslan och fokusera på sina styrkor och positiva sidor är en utmärkt idé tycker jag.

Men inte för mig just idag. Istället funderar jag, så här utanför tävlingssäsong, över hur jag ska kunna få bukt med en av mina svagheter - oförmågan att få in bra löp-anpassad styrketräning i min träning. Tränare Nilsson skriver in styrketräning i mina veckoscheman, men det blir liksom inte av. Och jag vet nog i ärlighetens namn inte riktigt vad som är bäst att göra och vad som är lagom.

Jag har tillgång till hyfsat välrustat gym i anslutning till jobbet. Och i somras hyrde jag in duktiga Vaike för att få till ett program. Har jag följt programmet? Nä. Tror att jag varit på gymmet två gånger efter Vaike-instruktionen. Och då fuskat rätt rejält.

För att jag ska funka på gymmet tror jag att jag behöver några få väl utvalda övningar att börja med och hålla mig till. Inte den myriad av möjligheter som gymmet och Vaikes instruktioner inbjuder till. Jag vet liksom inte var jag ska börja - och då blir det inget alls.

I morse var jag tillbaka, efter 4-5 månaders uppehåll, i den enda styrketräning jag någonsin lyckats få kontinuitet i - Body Pump. Inte helt optimal för löpare förstår jag. Väldigt lite core och mycket bröst, armar och axlar. Jag tror att jag trivs så bra med pump för att någon annan bestämt hur det ska vara. Det är bara att haka på. Det enda jag väljer är vikterna. Så tungt jag bara orkar. Skönt trött blir jag. Och att göra rörelser till musik har jag alltid tyckt om.

Trädgård och blommor är inte heller min bästa gren. Men en fin blomlåda fick jag ändå till idag.