måndag 19 april 2010

Vulkanutbrott i NYC

Nu har vi varit strandsatta i fyra dygn och på resande fot sedan i tisdags. Det kan bli lite väl "tätt" med kollegor så nära inpå under en längre tid. Det har gått över förväntan att samsas, vi trivs ihop och har trevligt nästan hela tiden. Nästan hela tiden. I morse fick jag ett utbrott som må ha spätt på askmolnet.

Vi har lite olika preferenser när det gäller mat, mina kollegor och jag. Det är visserligen länge sedan jag lämnade det helvegetariska livet bakom mig, men jag har fortfarande svårt för en del maträtter. Inte så att vi behöver kompromissa och välja matställe efter mitt tycke - jag hittar alltid något.

Mina amerikanska frukostar består i de allra flesta fall av en fräsch fruktsallad, en rostad bagel (stor) med cream cheese och ett glas grapefruktjuice. Något som en av de bacon-älskande kollegorna inte kan låta bli att kommentera titt som tätt. Därav vulkanutbrottet. Jag äter väl för f-n vad jag vill! Och det skulle aldrig falla mig in att kommentera bacon-valet.

Sprang av mig vulkanångan i Central Park. Underbart! Härligt! Soligt, men inte särskilt varmt. Jag tog mig upp till den lite större (nåja) sjön och tog några varv. 100 minuter löpning blev det. Inte alls de tre mil jag borde sprungit enligt maraton-schemat, men utan vätskebälte grejar inte jag så mycket längre. Och så har vi det sociala trycket också - hinna äta lunch med kollegorna.

Jag framför lilla sjön. Skylinen ser lite underlig ut ur den vinkel jag lyckades åstadkomma. Husen är höga, jag lovar.

Lunchen åt vi på Joes Shanghai på Pell street i China town. Väl värt ett besökt. Genuint på något sätt. Prova dumplings för sakens skull, men beställ något annat också för säkerhets skull. Jag tycker inte dumplings är någon direkt njutning. Men smaken är delad.

Dumplings. Jag tror det är någon slags filodeg. Innuti någon massa av fläskkött och krabba. Alltihop kokt. Man ska bita av toppen, hälla ut "soppan" och sedan äta dumplingen och sörpla soppan. Det går bra att snegla på andra gäster (många är kineser) om man inte redan är dumplingätarexpert förstås.

Promenad genom SoHo och Greenwich Village och tunnelbana hem. Snart dags för middag i Meatpacking district. Det är inte så tokigt här i NYC. Särskilt inte nu när jag tror att jag får åka hem imorgon! Hoppas!

4 kommentarer:

Erik sa...

Ja, visst fan ska du få äta exakt vad du vill utan att Bacongänget bryr sig. Hur orkar de?

Sofie RW sa...

Man blir ju verkligen tokig på kommentarer om ens mat-val. Mina kollegor börjar vid detta laget vara ganska härdade med att jag inte käkar de flottiga kanelbullarna, men gärna öser i mig extra portioner riktig mat.

Håller tummarna för att ni ska komma er hem nu!!!

Patric sa...

Har de inga gatukök i N.Y. som du kan besöka? ;)

anneliten sa...

Erik, jag undrar också hur vissa människor orkar bry sig i andras liv...

Sofie, de finns överallt - kollegorna!

Patric, lunch på MacDonalds idag - vad säger du nu då?