torsdag 13 januari 2011

Att ta sig över en amerikansk tröskel

Min kollega hade fel. Det första hotellet, i Philadelphias utkanter, hade ett litet gym. Och ganska glad är jag för det, för ute är det mörkt och kallt.

Att springa på band är lite trist. Men på ett amerikast band kan man alltid roa sig med att försöka räkna ut hur fort man springer. Omvandla miles/hour till mer begripliga siffror. För mig, som är lite kass på huvudräkning, är det en bra distraktion.

Jag har ingen särskild plan. Man vet aldrig hur det känns. Det är morgon här och lunchtid hemma. Jag har inte ätit frukost och sovit lite för lite. Jag börja lugnt. Det känns OK. Jag får för mig att höja farten med 0.1 mile/hour för varje minut. Efter en stund är jag uppe i vad som brukar vara mitt tröskeltempo. Om jag nu räknar rätt i mina omvandlingsförsök... Jag bestämmer mig för att stanna där en stund.

Bästa att kolla pulsen. Jag griper tag i pulshandtagen. Jag är i Amerika - landet där ingen vill riskera att bli stämd. "Using the grip handles at speeds above 4 miles/hour may be dangerous" blinkar argt på displayen. Four miles/hour - det är ju typ gångtempo. Till slut får jag ett pulsvärde i alla fall. Jorå, hyfsat nära tröskelpuls.

Nu ska jag äta frukost. En bagel med cream cheese, kaffe och färsk frukt hoppas jag på.

6 kommentarer:

Staffan sa...

Som jag såg på en flaska vatten senast jag var där, "This product contains zero % calories, zero % fat, zero % sugar"...och så hör man pajasen Sara Pallin betona att det är dags att påminna om individens ansvar i USA...ha ha älskar det där landet med alla dess underligheter...

Har du med dig Nescafé för att spetsa kaffet lite?

Sofie RW sa...

Jag vill också ha bagel med cream cheese! Tur att det fanns ett litet gym så att du inte behöver ströva omkring i mörkret ensam.

Sprang ett lopp i USA när jag bodde där. Loppet var klart och tydligt 5k, men när starten gick och man började springa var skyltarna noterade i miles. Att beräkna min egen km tid utgående från miles passeringarna var hur ansträngande som helst... märkte inte ens att jag blev trött :)

Ingmarie sa...

Bagel... Nu är JAG avis!

Petra sa...

Trevliga Philly! Det ar formodligen jobbrelaterat men man kan ju anda onska att du far en rolig vistelse "over there"!

Erik sa...

Löpband it is! Härligt att det är fler än jag som "roar" sig med att räkna när man står på löpbandet. Lev väl!

anneliten sa...

Staffan, det är verkligen ett intressant land. jag har alltid gillat US - trots dess baksidor.

Sofie och Ingmarie, någon gång ska jag baka bagels till er två.

Petra, jag har tyvärr aldrig varit i Philadelphia - bara i utkanten. Synd. men så är det när jobbet bestämmer platsen.

Erik, något måste man ju göra som distraktion. För mig som är dålig på huvudräkning blir det dubbel träning.