tisdag 1 maj 2012

Tänk om jag slöar till

Söndagspromenad-tempo idag. Igen. Visserligen en tisdag väl passande för söndagspromenad. Almanacks-röd och solig.

Där jag springer i min långsamma lunk funderar jag över om jag skämmer bort min kropp. Tänk om kroppen börjar tycka att söndagspromenadtempot är normalt. Bekvämt. Att det är så träning ska vara.

Att springa långsammare än lätt är en ganska udda känsla. Att hålla tillbaka trots att benen vill fortare. Trots att andningen inte ens känns ansträngd. Samtidigt som jag gradvis vänjer mig är jag lite rädd. Rädd för att bli alltför van. Rädd för att slöa till.

6 kommentarer:

Lennart sa...

Du brukar spinna ibland, eller hur?

Jag tänkte att det kanske kan vara bra att genomföra ett "tokpass" på till exempel cykel så att du inte "glömmer bort" känslan att svettas och jobba riktigt hårt, men det kanske du brukar göra på spinningen....

Jag hoppas verkligen att du snart kan springa igen!

Lisa sa...

Äsch det tror jag inte att du gör! Inte alls:) Men vad kul att det funkar att springa i alla fall! Njut åt mig också därute i solen:)

fitnesscoachen sa...

Jag tror inte det är någon fara, snabbheten kommer snabbt (haha) tillbaka!

Erik sa...

Tror jag förstår vad du menar och den där rädd-för-att-slöa-till-känslan är inget man vill ha in i systemet.

Ingmarie sa...

Pyttsan! Så länge jag finns med så kommer du inte att slöa till.;-) Men jag förstår dig. Jag har varit där själv men jag vet att det vänder. Kör hårt på cykeln och i gymet bara så du kickar igång kroppen emellanåt. :-)
Och OM det nu skulle vara så att du fastnar i lunken, vad gör det? Då gillar du troligtvis det. :-)

anneliten sa...

Lennart, Spinning är det som håller mig borta från dårhuset just nu ;-)

Lisa, jo jag vet att jag borde vara löpar-lycklig, men det är jag inte. Tyvärr.

madde, jag har tappat allt självförtroende i långsamlunken, men jag hoppas du har rätt.

Erik, människan är av naturen lat känns liksom lite sant.

Ingmarie, tur att du finns!