Sidor

torsdag 19 juli 2012

Koppla ur autopiloten

Instruktioner från en tränare. Min tränare. Inte intervaller. Inte än. Men väl ett par fem-minutersetapper med lite högre växel. Invävda i ett distanspass.

För att lägga i en högre växel måste jag koppla ur min autopilot. Lämna mystempot. Sagt och gjort. Jag tar absolut inte i max. Ändå blåsbälgar mina lungor. Ljudligt flås. Det undgår ingen flanör att jag kommer. Förutom tjejen med stor hund och musik i öronen. Hon som är liiite ivägen just i en trång passage på den smalaste delen av stigen runt sjön.

Väl hemma kollar jag Garmin-farten. Och inser att den är ungefär samma som min snittfart under mitt senaste maratonlopp. I dryga två kilometer håller jag den. Med lite joggvila på mitten. Klart ansträngande. Det är visst en bra bit kvar till toppformen. Glad är jag ändå. Att hålfoten tycks vara med på noterna.

6 kommentarer:

  1. Det är huvudsaken! Att det inte gjorde ont alltså:)

    SvaraRadera
  2. Det fina är att det går snabbt att komma tillbaka. Bara foten håller och det hoppas jag!

    SvaraRadera
  3. Härligt! Du är på G!
    Vi kan bilda klubb vad gäller flåset... Haha!

    SvaraRadera
  4. Lisa, hoppas du kommer igång snart också.

    Andréa, jo springa kan jag ju. behöver ju inte börja om från början liksom. Men topporm blir det väl först när man börjar ta i lite mer i träningen. Och det vågar jag inte riktigt än.

    Erik, eller dessa människor med proppar i öronen.

    Ingmarie, ja hyfsat.

    Västgötskan, andas i takt?

    SvaraRadera