Det är verkligen något annat att vara hjärtsjuk. Något annat än att hoppa runt med en bruten och nyopererad fot som läkaren påstår aldrig kommer att bli helt brukbar (jag har provat och han hade fel). Något annat än att ha en underlig hudsjukdom (jag har provat och ibland undrar jag om de har något samband - min ovanliga hudsjukdom och min ovanliga hjärtsjukdom). Att vara hjärtsjuk är definitivt något helt annat än den långa räcka av löpnings-relaterade åkommor jag dragits med.
Att tänka på att hjärtat inte är friskt är ångestladdat. Att känna att hjärtat slår underligt ger ångest. För det mesta känner jag inte alls av mina extraslag. För det mesta känner jag mig helt som vanligt. Och det är enkelt för mig att peta i mig min dagliga dos mediciner på rutin och inte tänka så mycket. Enkelt att överskrida pulsgränsen doktorn satt och tänka "det gick ju det med".
Logik. De undersökningar jag genomgått visar alla att jag blivit bättre. Inte frisk men bättre. Jag har en inbygd hjärtstartare som ska gripa in om något trots allt går snett. Jag kommer inte att dö av min sjukdom. I alla fall inte här och nu. Men ändå. Logiken biter inte alltid på oron. Den som finns där när extraslagen känns som virvlande strömmar i min mage.
Styrkekram!
SvaraRaderaThanks!
SvaraRaderaTror jag känner igen den där känslan och det är inget kul....det där som ligger och gnager. Jag lovar att det kommer bli bättre med tiden!
SvaraRaderaKram på dig!
Ja, Daniel, jag tror att du vet. Jag är lite glad att jag vet också. Det har gett mig en del insikter och en annan syn på vissa saker och vissa människor. Det härliga med dig är att du är en sådan förebild! Inte ta var läkares ord för sanna och så.
SvaraRaderaTänker mig att det är lite som att ha en liten mina i kroppen. En som måste hanteras varsamt. Ett för snabbt snedsteg... Så kände i alla fall jag när jag hade takykardi. Kändes oerhört olustigt och oroligt. Mina besvär var betydligt mindre allvarliga än din sjukdom förstås. Men en liten aning kan jag ändå förstå känslan. Tror jag. Styrkekram!
SvaraRaderaBureborn, jag tror du förstår. Känslan när hjärtat är involverat. Du visste ju inte hur farligt/ofarligt det var för din del heller och under den tiden kände du troligen lika som jag. Det är rätt nyttigt att vara med om. Ödmjukhet inför livet och förståelse för andra och så.
SvaraRadera