onsdag 1 oktober 2014

Över stock och sten. Och så en backe...

Hur tänker jag egentligen? Min skog är svår att springa i redan från början. Massor av rötter att halka på nu när det är lite fuktigt (jag behöver kanske ingen löparrygga, men jag tror banne mig att jag behöver ett par terrängskor). Stenar att snubbla över. Slippriga lerfläckar. Att springa i den skogen utan linser - hur smart är det?

Med linser ser jag att bilden är lite oskarp. Men den är bra mycket skarpare än min blick utan linser.

Till råga på sikt-eländet så börjar det skymma. Jag skänker en beundrande tanke till alla de synskadade som springer. Imponerande!

Jag springer uppför en backe. En idé slår mig. Egentligen var planen att springa fartlek i skogen, men jag får ju inte upp någon fart. Några varv i backen kanske kan vara något? I backen behöver jag inte springa fort för att det ska suga i benen. Kan inte springa fort heller - med min pulsbegränsning. Jag bestämmer mig för att springa uppför tills pulsklockan varnar och sedan lunka nerför. Sex varv eller så. Passande nog piper pulsklockan strax före backkrönet. Varje gång. Och benen blir härligt trötta.

Försiktigt och långsamt springer jag hem. Lyckas undvika snubbel och snedtramp. Det blev ett rätt bra pass ändå. Utan linser i skymningsdunkel skog.

2 kommentarer:

Ingmarie sa...

Smart med backe! Men den där skogen får man verkligen vara försiktig i. Pannlampa kanske också behövs?

anneliten sa...

Jag har en pannlampa. Den har legat i min låda sedan julen 2011 tror jag. Aldrig använd.