Beröm är härligt att få och skönt att ge

Jag fick beröm idag! Beröm från en person vars omdöme i ämnet jag litar fullt på. Perfekt timing också, anneliten var så låg, så låg av trubbel på jobbet. Berömmet vände min dag.

Body pump idag. Sofie som instruktör. Jag gillar henne skarpt - hon är inspirerande, peppande och personlig. Hon får mig att ta i det där lilla extra. Jag har förstås aldrig sagt det till henne... Inspirerad av Erik gjorde jag äntligen slag i saken. Hon blev glad. Jag vet att jag inte är ensam om att snåla med beröm. Varför är det så?

Att ta emot beröm kan vara lika svårt som att ge. Vi svarar gärna "det var väl inget märkvärdigt", "vem som helst kan" eller liknande förringande saker. Att helt enkelt säga TACK är ett bättre sätt.

Under en period tränade jag tävlingsgymnaster. Ibland tänker jag på dem och hoppas att jag lyckades stärka deras självförtroende och inte stjälpa någon känslig själ. Jag är dock inte helt säker. Gymnastik är en så perfektionistisk sport. Efter varje utförd övning säger tränaren "jättebra, men...". Det finns nästan alltid något att rätta till. Jag tänkte mycket på detta när det begav sig och försökte ha ett alternativt förhållningssätt Instruktioner innan övningen och beröm, utan "men", efter.

Apropå inspiration - har jag nämnt min fantastiska personliga maratontränare Ingmarie? Ja, jag har visst det... Missa inte en intervju med henne på Petras maratonblogg.

Imorgon ska jag berömma någon - jag känner många som förtjänar det!