Sidor

söndag 13 december 2009

Min internet-date

Kringelikrok till en ny spännande människa i mitt liv... Jag sprang lite med Huddinge AIS och på deras hemsida fanns en länk till Ingmaries blog. Jag var absolut ingen blog-läsare men fångades snabbt. Hennes blog inspirerade till träning och via hennes länkar hittade jag till andra löparbloggar. En ny värld öppnade sig. Jag blev en blog-läsare. Ibland tänker jag på hur tekniken förändrar världen på alla möjliga sätt och på hur människors sätt att kommunicera är annorlunda nu än för bara några år sedan. På nätet och i bloggar kan man vara hur som helst, ärlig eller i en fantasivärld. Min blog är och ska vara ärlig. Men hyfsat anonym, jag har ett jobb-jag och ett privat-jag, privat-jaget bloggar och mina kollegor (med något undantag) har inte adressen… Miss Agda tycks ha gjort samma gränsdragning.

Men hur mötte jag då Ingmarie? Ingmarie skrev några inlägg som jag hade svårt att lämna oemotsagda och hon ”bet” tillbaka. Jag blev mer och mer nyfiken på vem hon var, denna maratonmästarinna med miljoner åsikter. Jag vann en tävling på hennes blog – då tog jag chansen och bytte priset (har glömt vad det var) mot en lunch date. Jag som tjatar på mina döttrar att ALDRIG stämma träff med någon de fått kontakt med på internet, stod där en regnig vårdag och väntade på min internet-date. Nåja, jag var inte särskilt orolig...

Ingmarie hjälper mig med min träning och det är viktigt, men ännu viktigare är att hon är en människa som ser saker på ett lite annorlunda sätt än jag. Jag tror det är i sådana möten människor utvecklas, förutsatt att man är nyfiken, respektfull och tolerant inför olikheterna. Ingmarie visar mig nya vinklar (och jag visar henne hoppas jag).

Idag sa Ingmaries träningsplan 90 minuter lååångsamt. 90 minuter kunde jag lätt lyda, men jag har så svårt att få till långsam löpning. Det känns inte bekvämt att lufsa fram, jag vill springa med ett löpsteg som ser ut som ett löpsteg och det är svårt när det ska gå så himla sakta. Tänk om någon ser mig, de kan ju tro att jag är så där sölig jämt…

10 kommentarer:

  1. Vi köper ett löpband och ställer in i garaget. Då kan du springa precis hus sakta som helst utan att behöva skämmas. Ingen kommer att se.

    SvaraRadera
  2. Du är den där systern jag aldrig haft. Hon som finns kvar oavsett vad jag tycker, tänker eller gör. (Ja nästan ialla fall...)
    Vad det gäller farten så tror jag inte det går SÅ sakta. När din aeroba kapacitet blir ännu bättre kommer din puls att gå ner samtidigt som du kommer att kunna hålla en högre fart trots samma puls.
    Lufsa på du på dina långpass och tryck på när du ska. Låt de som tror du alltid sölar tro det. Sen visar du var skåpet ska stå när det gäller och då kan de att stå där med hakan vid naveln!:-)
    Jag hade förstås direkt nappat på erbjudandet om löpband!!!!!!!!! :-D

    SvaraRadera
  3. Jag har märkt att bloggar kan erbjuda så mkt bra saker, saker som man aldrig ens kunnat drömma om...
    När någon springer mycket fortare än mig och springer om mig så brukar jag tänka: ja ja, hon/har är inte så bra som det ser ut, springer nog bara intervaller eller en 2km runda :) Så jag tänker ju ändå alltid att alla som jag ser är lite söliga egentligen (med glimten i ögat ;-)
    För mig har det blivit en dålig vecka i löpväg, men det hinner jag åtgärda.

    SvaraRadera
  4. Ingmarie, min långa mörka brunögda syster :-)

    Miss Agda, du tycks verkligen få ut mycket av din blog (eller säger man blogg på svenska, min käre P tycker det...) - till och med rosa fina löpskor från Ecco tycks du ha fått :-) Det är du värd, din blog är kanon-bra.

    SvaraRadera
  5. Jag är på riktig sådär sölig jämt. Nästan i alla fall :) .

    Jag har också samma syn som dig och Miss Agda; vill vara lite anonym, främst eftersom jag ser min karriär som väldigt viktig, och inte gärna blandar ihop min fritid med mitt jobb.

    Men det är otroligt vad bloggandet ger! Verkligt inspirerande.

    SvaraRadera
  6. Patric, så nu vet jag vad det är i mitt julpaket!

    Snorkkis, jag har minsann sett dina tider på tusingarna - du är inte sölig!

    SvaraRadera
  7. Ha, ha, ha! Ingmarie är nästan omöjlig att inte gilla! (Trots att hon är på mig som en iller!) :-)

    SvaraRadera
  8. Hej Fisken! Jag har följt din blogg länge - den är urkul!

    SvaraRadera
  9. Kul att ha hittat din blogg, den är kanon! Och vilken ynnest att få coachning av självaste Ingmarie!

    SvaraRadera
  10. Vad kostar ett löpband förresten? ;-)

    SvaraRadera