Musik i mina svettiga öron

Med eller utan musik? Jag springer de flesta av mina pass utan musik. Vill umgås med mig själv och, särskilt när det är kvalitet på gång, koncentrera mig på det jag gör. Långpass är undantaget. Långt monotont nötande gör sig ganska bra till musik. Jag sätter min iPod på "shuffle songs". Jag har 905 låtar - det är ungefär 5% av vad min käre P har på sin Pod men det räcker mer än väl till ett långpass. Idag blandade min Pod till en härlig mix av bland annat lite Black eyed peas, Iras Playground (musiken till Cirkus cirkörs fantastiska föreställning "Inside out" - se den innan det är försent!), David Bowie och Björk. Jag ska inte räkna upp alla. Men bra och humörlyftande var det. Och tur var väl det eftersom underlaget var av det slag som skulle ha kunnat gjort mig grinig. Jag avslutade min 110 minuter långa halkiga och långsamma löpning med en låt som innehåller följande textrad: "I can´t stay on your morphine, cause it´s making me itch". Vem kan först gissa låten? Tror att jag har två läsare som antar utmaningen.


Musik på långpassen är som sagt skönt. Jag har dock länge haft ett bekymmer. När jag börjar svettas åker mina "in ears" ur öronen var tionde steg eller så. Vansinnigt irriterande! Min gamla lösning var ett lågt sittande pannband för att hålla fast pluggarna. Tonårsdöttrarna var mindre nöjda med sin mammas utseende ("hoppas ingen ser dig och fattar att du är min mamma" lät det). Nu har jag en bättre lösning - en slags bågförsedd hörlur. Den kommer från Sony och kostade mindre än 20 dollar. Det finns lurar med bättre ljud, men dessa är helt OK på löprundan. Dessutom stänger man inte helt ute andra ljud och slipper kanske bli påkörd. Finns säkert att få i Sverige och kan verkligen rekommenderas till dem som gillar musik på löprundan och har lika svettiga öron som jag.