Running of the steam

Jag kan växla så snabbt från "allt är underbart" till "allt är pest". Ofta handlar det om jobbet. Idag var det en sådan berg- och dalbanedag där jag under förmiddagen svävade fram och njöt av mitt fantastiskt inspirerande och utmanande jobb för att under eftermiddagen koka av ilska och återigen fundera på att öppna det där caféet där jag ska jobba alldeles själv och bara ta emot trevliga kunder :-). Allt som oftast handlar de arga känslorna om relationer, och vad människor omkring mig gör och säger.

När jag blir riktigt "pissed" - då tar jag till träning. Löpning eller styrketräning, båda fungera utmärkt som ångutsläpp. Idag blev det en lugn runda runt sjön och genast känns det bättre. Caféet får vänta...

Jag tror verkligen på motion för psykiskt välmående. Jag vet ju att jag blir grinig om jag inte får träna ordentligt och att en löprunda hjälper när jag är arg och sur - det är väl bevis nog? Nåja, om man vill vara lite mer vetenskaplig så finns det mängder med studier som visar hyfsat tydligt att motion förbättrar t ex depressionssymptom och man vet en hel del om vad som händer i hjärnan vid fysisk aktivitet. En del av de effekter man ser liknar dem man får med antidepressiva mediciner. Lite intressant är att man visat att frivillig motion är bättre än påtvingad, i alla fall i råttor... Fysisk träning kan förstås inte ersätta mediciner helt. För en djupt deprimerad människa går det inte att uppbåda kraft att göra särskilt mycket alls, och då ligger motion långt ifrån det möjligas gräns. Men för att förebygga återfall, för att behandla lättare fall eller som komplement till mediciner när de värsta symptomen dämpats borde ett löppass då och då ordineras av doktorn.

Och för oss "normalhumörsvängiga" är det ju utmärkt att veta att det är vetenskapligt bevisat att löprundan gör gott inte bara för kroppen utan för själen oxå. Om nu någon tvivlade...