Att jämföra prestationer

En del av motivationskraften i min löpning just nu är att se hur bra jag kan bli med annorlunda träningsupplägg, experthjälp och nytt fokus. Jämförelsen med tidigare prestationer är en del av drivkraften. Målet är att göra bättre tider - först på maran, sedan på midnattsloppet och till sist knipa den där silvermedaljen på Lidingös kuperade tremilsbana. Går det så går det. Om inte så har jag i alla fall försökt.

Ibland jämför jag inte bara med mig själv. Ibland jämför jag med andra. Det kan vara stärkande för självförtroendet att tänka på att det var betydligt färre före mig än efter mig på senaste maran. Men tävlingsmänniskan i mig vill vara bäst (orimligt, jag vet) och vissa jämförelser gör mig deppig och missnöjd med mig själv. Trots att jag vet att jag inte borde tänka så. Jag har mina förutsättningar. Jag ska vara nöjd över att göra det bästa jag kan av dem.

Daniel skrev för några veckor sedan att han var mycket imponerad av vinnartiden i det nyårslopp han själv deltog i. Jag hoppas att Daniel också är supernöjd med sin tid och sin prestation (20.25 på 5.4 km nyårslopp - I am impressed!) trots att det var några få som var snabbare än han var. För de allra flesta av oss kommer det alltid att finnas några som är bättre.

Att jämföra med sig själv får ytterligare en intressant dimension när man passerat sin bästa ålder. Tur att man inte vet vilken ålder det är... Snart får jag väl "Go Ultra" för att slippa jämföra med gamla miltider.