Årets första långpass i ypperligt sällskap av några bloggare och några bloggläsare - kan det bli bättre? Min allra första internet-date Ingmarie agerade outtröttligt lok. Snorkkis, vars blogg jag läst nästan dagligen i många månader, träffade jag idag för första gången in real life. Min andra internet-date. Känns som om jag känner henne lite trots att vi aldrig mötts på riktigt. Gemensamt långpass var hennes idé tror jag. Tack Snorkkis! MarathonMia var också med. En äkta ultralöperska. Och några till. Babbel och fotografering, med löpning i långpasstempo som bas. Med utgångspunkt vid Eriksdalsbadet gick turen först söder runt, sedan runt Sicklasjön och sist runt årstaviken. Sammanlagt 150 minuter löpning och 26 kilometer avverkade i fantastiskt vinterväder. Aningen långt för mina ben. De är mer vana vid långpass under 20-kilometersstrecket just nu. Utan sällskap hade jag nog inte orkat så långt. Utan sällskap hade jag inte heller upplevt dessa nya löpvägar. Jag hoppas på fler tillfällen under 2010.
Nu ska benen få vila - först på en fotbollsturneringsläktare (inomhus lyckligtvis) och sedan på Dramaten. P och jag ska se "Höstsonaten" - årets bästa teaterupplevelse enligt Eriks årsbästalista. Hans lista är så bra, så jag länkar till den igen...
Grattis till ett väl genomfört pass!! Nästa gång hakar jag på!! Var lite lat i morse..bor ju i Uppsala :)
SvaraRaderaTack själv underbara vän! Vilken enorm tur jag har att du började läsa min blogg så att vi träffades!Och det kommer att bli MÅNGA fler tillfällen i vår!:-)
SvaraRaderaTACK för ett jättetrevligt sällskap idag!
SvaraRaderaInte märktes det att du var trött i benen;-), men det är väl som du skriver: Allt går mycket lättare med löparsällskap:-)
Kul oxå att vi har samma mål inför maran (3:30)
Fast jag tror du har större chans att lyckas med en sån BRA personlig tränare.
Vi kanske ses på något mer pass.
Hej då!
Tack för sällskapet idag; väldans trevligt var det! (Och så lite tungt också för mig iaf.) Lite roligt detdär då man tycker att man känner blogg-vännerna, men ändå inte. Hoppas att vi kan springa tillsammans igen snart!
SvaraRaderaPetra, du måste självklart hänga på. IRL is better you know... Jag vet också att Uppsalas blåsiga slätter inte är att leka med. Var Uppsaliensare i 10 år. Det var visserligen innan jag passerade milgränsen med min löpning.
SvaraRaderaIngmarie, äntligen har vi sprungit ihop! Mera!
Kalle, vi får väl se hur det går med tiderna. Känns lite tufft. Om jag inte lyckas beror det inte på min tränare för hon är helt klart BÄST! Hoppas på fler träningspass tilsammans!
Snorkkis, jag vill gärna träffa dig igen! Tror att du kanske är en sådan fröken som det tar en liten stund att lära känna - har jag rätt? Jag är helt säker på att det är värt "besväret".
Bra jobbat alla långlöpare! Själv låg jag och sov...
SvaraRaderaSå kan det vara :). Om jag verkade lite tyst av mig på slutet, var det nog delvis för att jag fick lägga det mesta av energin på att orka med. Och visst ska det bli flera lär-känna lång-pass framöver! (Hihi, känner mig ju lite ung när jag kallas fröken trots att det snart är 4 år sen jag avslutade livet som fröken). Ha en skön söndag!
SvaraRaderaNi verkar ha haft ett grymt bra och kul pass. Tanken var att jag hade varit med, men hälsenan fixar nog inte så långt just nu, om någon löpning överhuvudtaget.
SvaraRaderaAng din kommentar om vattenlöpning så tycker jag också att det är lite trist, men på nåt sätt lyckades jag igår att fokusera på musiken de spelade i badhuset och tänka på att trampa i takt så det blev variationer i tempot, körde lite intervaller då man tröttar ut sig så att ett par minuter under ansträngningen bara "försvinner" utan att man tänker på det. Och sedan så tycker jag helt enkelt att vattenlöpning är så effektiv motionsform att jag var helt enkelt tvungen att ge den en chans.
26 kilometer är 11 kilometer än mitt längsta löppass och allt jag kan säga här nu är: applåd!
SvaraRaderaPatric, du är så söt när du sover :-)
SvaraRaderaSnorkkis, jag vet ju att du har ett troll att mysa med.
Miss Agda, hoppas verkligen hälsenan blir bra snart! Började det före eller efter fotbäddarna? Kanske är de inte helt rätt?
Erik, kan man springa 15 km kan man springa 26. Man tar det bara stegvis och springer lååångsamt. Sällskap är inte helt fel heller.