Extremt är relativt till vad som anses vara norm. Med nästan 20 000 startande enbart i Stockholm marathon är väl marathonlöpning snarare en folkrörelse än en extremsport kan man tycka.
Några bloggbekantskaper har öppnat mina ögon för att man kan ta sin löpning till ännu längre distanser - ultra. Människor med ett ovanligt passionerat förhållande till en hobby som kräver mycket tid. En hobby som inte lämpar sig att stoppa in under sängen eller lägga ifrån sig i stick-korgen. Säkert underliga i mångas ögon, de där ultralöparna. Jag är fylld av beundran snarare än "hur-kan-dom"-undran.
På lördag ska jag följa med några av ultrorna en liten liten bit på vägen i deras erövran av hela Kungsholmen. Varje gata ska det springas på. Ett MarathonMia-initiativ.
Väldigt bara och klokt sagt av din vän F! Det argumentet ska jag använda! :-)
SvaraRaderaHoppas det blir en trevlig lordag! Jag hade hemskt garna varit med atminstone delar av dagen (men nu far jag ju det visserligen via era bloggar)!
SvaraRaderaIngmarie, varsågod och använd! Fröken F är tyska - undrar om modelljärnvägar är lite vanligare där än här?
SvaraRaderaPetra, är du säker - det är hyfsat kallt här :-)