Tre timmar tisdagen den 23 mars som exempel. Spinning med Sofie. Totalt slutkörd och SÅ lycklig snabbduschar jag. Tänk att man kan få en sådan kick av träning. Och att det finns instruktörer som Sofie, som ger av sig själva och sin (sol)energi.
Snabbt hem till grannen för smyckeparty. Smycken från Snö och Åska till vrakpriser. Börjar känna mig stressad. Har lovat hämta dottern den yngre på fotbollsträningen och försäljaren är allt annat än effektiv i sin hantering av betalningarna. Känner att det börjar ansamlas något litet surt moln här och där på min tidigare så soliga himmel.
Delar av den snabbt hopkrafsade skörden: fyra par örhängen och ett halsband för 250 kronor.Kör som en galning. Framme fem minuter sen. Ingen dotter, bara nytränade småglin. Ringer min käre P och får veta att jag åkt till fel ställe.
Blixtar och dunder ur svarta åskmoln. Så förbannad. På mig själv för att jag är tidsoptimist och klantig och helt kass på allt. Arg på P... Inget var ju hans fel egentligen, men jag tänker inte riktigt logiskt mitt i ovädret.
En kvart försenad men nu på rätt ställe. Förbereder mig på dotterns ilska. Den kommer inte. Istället är dottern ledsen över något annat. Min åska är som bortblåst.
Jag gillar dig och aprilväder...man vet att oavsett vad, så blåser det bort :o)
SvaraRaderaSjälvinsikt är klädsamt. Lev väl!
SvaraRaderaSådär är vi väl alla. Med inslag av storm och orkan ibland. ;-) Men nog är det märkligt hur det kan svänga så där. Och att det kan svänga så FORT!
SvaraRaderaK, du har ju gjutit olja på många av mina stormvågor och jag är dig evigt tacksam!
SvaraRaderaErik, tränar på att försöka vara arg utan att agera ut - men det är svårt för mig...
Ingmarie, nja, både du och jag har väl filbunkar i vår närhet?
he he. Stämmer bra det. Min är både filbunke och bromskloss. ;-)
SvaraRadera