Hår eller inte

I mitten på åttiotalet for jag till USA för att jobba som au pair. Jag hade aldrig ägt en BH och jag hade aldrig tagit bort ett enda hårstrå från min kropp. Hår fritt växande under armarna och på mer intima ställen. Ben som aldrig rörts av en rakhyvel eller epilerare. Sådana var tiderna och alla var som jag, i alla fall i den lantliga håla jag kommer ifrån.

Williamstown Massachutsets. En minst lika lantlig håla, men på andra sidan Atlanten. Frun i huset påpekade lite försiktigt att de flesta har BH. Hon sa inget om hår.

I lokaltidningen följde jag nyfiket debatten om huruvida det var rätt eller fel att en kvinna som vägrat raka benen blivit portförbjuden från YMCAs simhall. Jag förstod att här var inte hår naturligt, utan lite äckligt. Kvinnan utpekades som lika ofräsch som europeiska kvinnor.

Tiderna förändrar vårt sätt att se på våra kroppar. Sverige 2010: i badhuset och gymmets omkädningsrum är yngre kvinnor i princip hårlösa. Inklusive de mer intima ställena. I simhallen ser man att yngre killar har hårlösa bröst. Hår på bröstet var en gång i tiden manligt. Inte längre. Kroppshår är ute.

På mig får benen gärna vara håriga vintertid, men när sommaren kommer åker tortyrmaskinen silképil fram. Och hår under armarna vill jag helst inte ha ens på vintern. Undrar när pendeln svänger igen och det blir modernt att vara naturligt hårig? För att den kommer att svänga, det är jag ganska säker på.