Andra skadan ont i knäet. Så ont så att jag inte kunde gå utan att halta. Framprovocerat av löpning. Magnetröntgen visade på artros i knäskålen. Behandlande läkare tryckte i mig en kortisonspruta och tyckte maraton var dumt. Kanske kunde 5-6 kilometer räcka? Trotsigt sparang jag maraton och Lidingöloppets 30k. Igen och igen. Men först efter att ha byggt lite naprapat-rekommenderad styrka i baksida lår och rumpa. Rehab i ett halvår sisådär.
Med dessa skador i hyfsat färskt minne borde den ömmande hälsenan te sig som en lätt skavank. Problemet med en lätt skavank är att jag måste göra ett val - springa trots känningar (och riskera utveckling till verklig skada) eller vila tills läkningen är fullständig och missa Stockholm maraton. Inget facit finns.
Om jag springer maraton förväntar jag mig en lätt skavank - blå tånaglar. Kommer nog att matcha mina nya blommiga sommarskor alldeles perfekt...
"Inget facit finns".
SvaraRaderaBättre kan det inte sammanfattas.
Schyssta puppor by the way.
Usch vilket jobbig dilemma! :( Men innerst inne känner du nog vad som är rätt?
SvaraRaderaFacit har Du bara själv.. Och Du vet nog vad som är rätt för just Dig - annars vet nog Ingmarie ;)
SvaraRaderaPatric, du är rolig du!
SvaraRaderaJag VET inte men om det hade varit mina hälsenor så hade jag haft skyhöga räkningar hos terapeut vid detta laget...:-O Eftersom jag inte vet hur det "känns" så vet jag heller inte svaret. To do or not to do. Men visst hade jag testat att kuta maran! I synnerhet med tanke på hur bra det ändå gått med träningen. Några tuffa pass till sen lugnar det sig och kanske även hälsenan lugnar sig då. Vad vill och känner du själv?
Erik, visst är dom fina - fanns tyvärr inte i din storlek ;-)
SvaraRaderaAndréa, dilemma är just vad det är.
Pernilla, problemet är att jag inte får facit förrän efteråt. Har inte vågat fråga naprapaten av rädsla för att han ska avråda...
Ingmarie, jag är fortfarande "på"... Men lite orolig för eventuella konsekvenser.