Det springs lopp i min blogg-närhet. Ingmarie, Camilla och Bureborn genomför galant utmaningen att springa en mara i fjällen. Världens tuffaste sägs det. Massor av höjdmeter. MarathonMia tar sig ann de helt ofattbara 246 kilometrarna från kust till kust, och sedan tilbaka, nere i Skåne. Sofie och Miranda kommer två och trea i Månkarbo marathon. Petra persar i ett lopp down under.
Och jag springer ett helt vanligt långpass. 120 odramatiska minuter. En lös häst. Lite vattenfall över stigarna och en snubbling in i ett brännässlesnår. Så mycket mer hände inte.
Men det är så det är att vara långdistansare till vardags. Nöta mil. Nöta skor. Bygga upp muskler, senor, hjärta och psyke. För att ibland springa ett och annat lopp.
"Ett långfinger åt döden" sjunger Jocke Berg i mina lurar. Kanske är det det jag försöker göra med allt mitt nötande tänker jag. Bygga en stark och motståndskraftig kropp som orkar länge.
Jocke Berg har sagt/skrivit många kloka saker genom åren!
SvaraRaderaDet fina med löpningen (eller vad det nu är för träningsform man håller på med) är att man liksom får det där med en frisk och stark kropp på köpet (även om träningen också kan leda till svaghet och sjukdom när den används på fel sätt)! Man har roligt och får uppleva massor och som plus får man lite till. Himla bra!
Japp, så är det. Man sliter och nöter i sin ensamhet. dag ut och dag in.
SvaraRaderaOch man njuter av ljust det. (För det mesta) Imponerande att du klarade ett tröskelpass med pizza i magen!
Sju kilometer - det fick räcka för mig. Sedan börjar jag tycka att det känns tradigt och vill hem för att göra något annat. Jag har sedan länge förstått att jag aldrig kommer att bli en långloppslöpare. Jag beundrar er för att ni orkar hålla på.
SvaraRaderaJag var ute på en 7 km's runda nu ikväll. Det gick tungt.. Men tankar på vad andra presterat i helgen gjorde att pannbenet el. tjurigheten blev aningen värre :)
SvaraRaderaSå det är väl bara att buga och ta av hatten och säga tack till alla som "sparkar" en i baken :)
Andréa, visst är det en utmärkt biverkan av träning att få en stark kropp - eller är det själva syftet? Jag blandar ihop det där...
SvaraRaderaIngmarie, men då och då får jag sällskap av dig - skön omväxling!
Patric, det är ju jag som är den otäliga och du som är den tålmodiga - hur går det här ihop?
Pernilla, visst är det underbart vad bloggvärlden inspirerar! Jag visste inte att den fanns för 1½ år sedan!