Fyra tjejmilar

Alla som springer tjejmilen gör en bra prestation. För många är det en rejäl utmaning och jag är full av beundran för var och en som tar sig igenom loppet utifrån sina förutsättningar.

Men det är principiellt fel med lopp öppna bara för det ena könet. Så har jag alltid tyckt. Jag minns en tid när tjejer körde Vasaloppet med lös-mustach. Hur kunde det vara så att tjejer inte fick? Jag förundrades över den orättvisan redan som liten pojk-flicka. Numera är Vasaloppet och alla löptävlingar jag känner till öppna för tjejer. Till och med tjurruset får vi springa.

Jag kan förstå att det en gång i tiden fanns ett behov av tjejlopp. Men nu när det vimlar av tjejer i de tvåkönade loppen - är det då inte dags att skrota tjejloppen? Eller öppna dem för killarna. "Unisexmilen: Gamla tjejmilen, numera tvåkönad och dubbelt så rolig" - typ. Istället går det åt andra hållet, med skapandet av nya lopp enbart för tjejer. iForm-loppet är ett sådant exempel.

Lite olika fysiska förutsättningar har vi. Men det ordnas lätt med en dam- och en herrklass för de som är lite mer tävlings- och resultatinriktade. Det är inget skäl för separata motionslopp.

Att det behövs lopp som är mer "vi springer för det är kul"-betonade tror jag säkert. Man jag tror det behövs för killar också.

Två tjejer sprang två mil idag. I underbar natur och fantastiskt väder vid Hellasgården. Det är fyra tjejmilar det. Eller fyra löparmil. När jag springer är jag mer löpare än tjej.

Ingmarie springer så fort att hon blir suddig. Hon ger mig sådan energi, min tränare! Och det behövs inför en tuff vecka och efter den ofrivilliga snuviga vilan.

Inne på tjej(tant)mil nummer två denna soliga tjejmilsdag