Jag har hunnit glömma hur mörkt det är när det är mörkt. Jag har hunnit glömma att smarta löpare tar på sig reflexväst. Eller åtminstone kläder med reflexdetaljer.
I svart långärmad funktionströja och kapri-långa svarta tights gav jag mig ut. Upptäckte snart att jag var ganska så osynlig. Fick lita till att mina vita vrister och fake-blonda hår lyste tillräckligt för att jag inte skulle bli överkörd.
Tänk att några ljusa sommarmånader kan få en att glömma mörkret.
Jag har egentligen inget emot att springa i mörker. På något sätt känns tempot snabbare. Men det är klart - vägvalen begränsas lite. Gatlyktor blir viktiga. Skogen går bort. Liksom de små otillgängliga dåligt upplysta och obefolkade passagerna. Jag är inte rädd. Men jag är inte helt orädd heller.
Jag märkte det där när jag cyklade hem från jobbet i kväll. Var tvungen att stanna och sätta på lyset! kanske du skulle investera i en pannlampa? (Eller önska i julklapp för innan vi vet ordet av är det julafton!)
SvaraRaderaNä, helt kaxig är man ju inte där i mörkret...
SvaraRaderaJag gillar mörkret (till en viss gräns. när det är typ mörkt dygnet runt är det inte lika kul)! Man känner sig jättesnabb även om det egentligen inte är någon skillnad i tempo alls :)
SvaraRaderaOch det är väl en evinnerlig tur att vi lyckas förtränga det mörker som omsluter oss mellan november och februari...
SvaraRaderaHärlig tid detta med mörka kvällar blir lite mysigt och barnen somnar i tid =D Löpningen det är klart blir inte lika mycket skogsstigar, håller mig till grusvägar med pannlampan tänd, om det inte är fullmåne förstås =)
SvaraRaderaPeace Love och Löparskor
Ingmarie, ytterligare en "måste-pryl"?
SvaraRaderaFitnesscoachen, jag är ganska orädd (naiv?) Jämfört med andra tror jag.
Andréa, visst är det intressant att mörkret gör att det känns snabbare - jag tycker det borde vara tvärtom.
Erik, jag tycker inte det är så besvärligt. Man får tända levande ljus och så.
Jesper, får väl prova pannlampa - kan inte rå för det, men det känns lite nördigt.