Sidor

måndag 18 oktober 2010

Valfrihet

Alla dessa val. Och stressen de för med sig. Jag har resignerat för länge sedan inför det faktum att jag säkert har valt fel pensionsförsäkring(ar). Och om jag valde rätt när jag valde så är det säkert fel nu.

Nu drar gymnasievalskarusellen igång igen. Och i år är det åter dags för vår familj att hänga med i svängarna. Två år sedan sist. Informatören vi lyssnar till poängterar att det är viktigare än någonsin att välja rätt från början. Att tänka högskoleutbildning och yrkesval redan nu. Det är svårare än någonsin att komplettera upp nämligen. Och striktare antagningsregler. (Eller intagning som det tycks heta nuförtiden - som om studenter vore interner.)

Hur många femtonåringar vet säkert vad de vill bli? Och hur många av de som väljer en specialinriktning på gymnasiet (typ kriminologi som min äldsta dotter valt att inrikta sin samhällsvetenskapliga utbildning mot) har sedan nytta av den i sitt yrkesliv? Relativt få gissar jag.

I de allra flesta fall tycker jag konkurrens och valfrihet är bra. Det skärper upp utbudet och ger konsumenter makt. Men till gymnasiet? Elever som konsumenter av utbildning? Den ena skolan försöker överglänsa den andra med utlandsresor eller gratis dator till alla elever. Jag undrar i mitt stilla sinne vad alla glassiga broschyrer, som fullkomligt väller ner i brevlådan, kostar. Och hur många lärarlöner eller skolböcker de pengarna motsvarar.

Tänker tillbaka på mitt eget gymnasieval. Linje fick man välja. Skolan var given. Hur gick jag till väga? Syo sa att natur var uteslutet eftersom jag bara hade trea i matte. Mina föräldrar tyckte jag skulle gå något yrkesförberedande och "bli något". Alltså gick jag natur... Tonårsrevolt som livsviktigt val. Hmm. Det blev rätt bra ändå. Och jag vägrar tro att livet avgörs vid valet till gymnasiet.

Träningsblogg? Jorå jag valde att yoga idag.

6 kommentarer:

  1. jag vet FORTFARANDE inte vad jag vill bli och tvivlar på att jag någonsin kommer att veta. Behöver du sällskap i Regent Park?

    SvaraRadera
  2. "I'm gonna be somebody someday" (Ian Hunter)

    SvaraRadera
  3. Fless ristin inkedi conti berst bawaso graccani whounes jabyr.

    Kanske kan "Ordkontoll" utgöra början på ett nytt språk? Ovan mina nio senaste verifikationsord! :)

    SvaraRadera
  4. Ja men HUR ska man kunna veta vad man vill göra när man blir stor när man bara är 15 år! Det visste jag definitivt inte.. inte ens när jag tagit studenten hade jag nån aning.. Lite sjukt tycker jag nog det där är ändå! Jag tycker man ska kunna välja den utbildning som innehåller ämnen man är intresserad av och sedan kunna ha chans att komma in på vilken högskoleutbildning som heslt ändå! Ok, kanske möjligtvis komplettera något enstaka ämne i vissa fall, men det ska inte vara kört bara för att man valde "fel" på gymnasiet!

    SvaraRadera
  5. Hmm jag hade inte en aning vad jag ville bli och efter det har jag haft 15 olika yrken provat på det mesta. Är som Ingmarie vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor. Just nu är det Idrottsmassör som står på tapeten och jag önskar att det blir mitt sista val faktiskt =)

    Peace Love och Löparskor!

    SvaraRadera
  6. Ingmarie, jag tror faktiskt du vet vad du vill egentligen. Kruxet är väl att man helst ska kunna försörja sig hyfsat också.

    Patric, du är redan någon. I alla fall för mig.

    Andréa, jag håller helt med! Samhällsekonomiskt tycker jag det är hål i huvudet att inte hålla vägar öppna och på så sätt skapa möjligheter för folk att trivas med sina val, eller välja om.

    Jesper, idrottsmassör minsann! Go for it!

    SvaraRadera