Grått är också en förutsättning

Förutsättningarna är olika. Idag en novemberdag där dagsljuset nästan inte kan kallas ljus. Till det ett tungt huvud orsakat av några stänk tequila för mycket på lördagens westernfest. Fortfarande i återhämtningsperiod löpmässigt och med pulsklockan på lagning. Med de förutsättningarna gav jag mig ut på dagens pass.

Som sällskap hade jag Helena. Von Zweigbergk alltså. Hon läste sin bok "Sånt man bara säger" i mina lurar medan jag sprang i det tempo jag mäktade och hade lust med. Utifrån förutsättningarna.

Grått, dunkelt, lerigt och småregnigt kan trots allt vara förutsättningar som stämmer med en njutbar löprunda.

Det blev en skön runda. Så blir det ofta när förväntnigarna vill hävda motsatsen. Den friska luften gjorde mitt huvud mindre tungt. Och lite av det sparsmakade dagsljuset sög jag i mig. För precis som MarathonMia skriver så är det viktigt att tallkotten i vår hjärna får sitt...