Gratis app vs. dyr Garmin

"Vaddå har du appar" utbrister min tonåring. Underförstått: men du är ju en förtorkad gammal morsa ju... Eller så är hon bara glad att just hennes mamma hänger med lite i alla fall.

Nåja, jag hade nog fortsatt att vara app-ointresserad om inte min Garmin gått och slagit sig funktionsoduglig. När höstvilan och mysjoggandet var över och innan jag kom på att jag kunde fixa Garmin-klockan själv, med kniv, behövde jag ett alternativ. Ett alternativt sätt att mäta min löpning. Jag hittade en gratis app. Sports Tracker från Ovi/Nokia.

Plötsligt kan min telefon göra nästan allt jag tidigare använde Garmin till. Den mäter hur långt jag springer och hur fort. Den ritar kartor över var jag har varit. Och den summerar träningsmängd på vilken ledd jag vill. Med rätt pulsband kan den mäta min puls också. Nu var givetvis mitt gamla polar-band (Nokia-hjärtar-polar=sant - vad annars) inte just ett sådant polar-band som man behövde. Så just den funktionen är hittills otestad.



Bäst av allt är att telefonen INTE behöver leta satelliter! Den vet var den är - alltid. Och jag kan börja springa innan jag förfrusit rumpan. Vem vet - telefonen fuskar kanske lite genom att ta telefonmasterna till orienteringshjälp...

En liten gullig finness har jag upptäkt. Om man stannar och fotograferar sina löparomgivningar ritas en kamera in på kartbildens färdväg. Vad man nu ska ha det till. Å andra sidan kan Garmin inte fotografera alls.

Nu när Garmin är lätt amputerad och fungerar har jag jämfört lite mätvärden. Sträckorna blir osannolikt lika. Eller vad sägs om 16.83 jämfört med 16.82 km? En slags validering av precisionen hos båda.

Men det är klart - lite otymplig är den, telefonen. Och den kan inte hålla reda på intervaller. Garmin får vara kvar som förstahandsval. Med telefonen som en god back-up.