Motargumenten hopar sig

I morse talade allting för. För att jag skulle springa ett intervallpass på bandet efter jobbet.

Under dagen poppar än det ena än det andra motargumentet upp. Och lägger sig på hög. Kanske skulle jag ta och låta dagens intervallpass byta plats med fredagens kuperade distans? "Det är så vackert ute nu - vem vet hur vädret är på fredag" tänker jag.

"Oj då, jag har glömt ta med mig mellanmål och fruktkorgen är tom". På fredag bjuds det på hemmagjorda chokladpraliner på jobbet. Praliner känns just där och då som perfekt laddning för intervaller.

"Nä! Ipoden ligger hemma". Det är ju rätt monotont att springa på band. Musik behöver jag. På fredag tar jag med mig poden.

"Jag är nog lite spinning-trött i benen idag" konstaterar jag. På fredag kan jag kanske dra nytta av torsdagens vila (ut med kompisar, så vi får väl se hur fräsch jag känner mig).

Så där fortsatte det. Motargument på hög. Men egentligen handlade det nog om att jag inte hade lust. Ingen lust med intervaller. Ingen lust med löpband.

Lust med frisk luft hade jag. Och lust att inspektera grannskapets mest ljusdekorerade hus. Inspirerad av Sofies juldekorationsspaningar. Jag hittar inga som helst motargument mot en kvällsrunda med glitterhuset som delmål.





Det går inte att riktigt fånga ljusprakten med min mobilkamera. Undrar om husägarna känner någon tvekan när advent närmar sig. Något motargument mot att sätta upp allt detta.

Vårt hus är också dekorerat - i lite mer blygsam skala.

Åtta friska kilometrar blev det. Kuperat i dubbel bemärkelse. Marken täckt av snöknölar, rundan ganska backig. Jag är nöjd med mitt val och allting talar för intervaller på bandet på fredag. Kan inte komma på ett enda motargument just nu.