Summeringarnas tid

Löparåren summeras som bäst i löparbloggarna. Det är tid för sådant nu. Och här kommer ytterligare en löpares år sammanfattat i en löpares årsgamla blogg.

Årets i särklass starkaste löparögonblick utspelar sig cirka två kilometer från Stockholm stadion. Där, längs maratonbanan, står min tränare. Hon skriker: du grejar det! Där och då inser jag att hon har rätt, fröken Nilsson. Mitt tuffa 3.30 mål - det jag inte riktigt trott på de senaste skadekantade månaderna, är inom räckhåll. Med lite marginal. Absolut löparlycka.

Midnattsloppet går sådär. Det är varmt och trångt. Jag har varit närmre mitt 45-minutersmål än så här.

Några dagar senare tar jag revansch och går under 45 minuter på milen. I en liten lokal tävling som jag knappast laddat för. Men utan Midnattsloppets backar och trängsel. Sista halvmilen är det bara jag - ensam mot klockan. De snabba är mycket snabbare och syns bara som små prickar på raksträckorna. De långsamma är en liten bit bakom mig.

Och så äntligen silver på Lidingös kuperade bana. Där står jag i leran på Grönsta gärde och är lite besviken på mig själv, den fina medaljen till trots. Att gå i backarna gör ju bara mesar. Jag är en Lidingö-mes.

Hur det än är så består löparlivet mest av träning. Oftast i hyfsat invanda spår. Ur träningsåret 2010 vill jag särskilt minnas vintriga långpass i grupp ordnade av Snorkkis och MarathonMia, askmolnsfångad löpning i Central Park, vattenlöpning i ljummen skogssjö, morgonlöpning på Grekisk ö, regnig skogslöpning med löphågade middagsgäster... Och så vidare.

Denna bild är daterad 20 december 2009 - ett helt löparår har passerat.

Jag har nått mina tre mål. Jag är nöjd med mitt löparår. Och lite lätt omotiverad inför nästa. Nu är utmaningen att hitta nya mål. Mål som motiverar.