Sidor

måndag 14 februari 2011

Insikter om min kropp

Nu vet jag att mitt högra ben består av 6.3 kg muskler. Och att det vänstra är ett hekto lättare. Armarna har knappt hälften så mycket muskelmassa jämfört med benen. Det låter väl rimligt kanske. Men att jag har mer muskler i bålen än i både armar och ben tillsammans - det undrar jag om det kan stämma? Så känns det i alla fall inte när jag tränar core. Måste nog vara så att rumpan räknas till bålen.

Nästan 18 kilo fett släpar jag runt på också. Utan att klassas som överviktig. Det, och en hel del annat, fick jag veta på den praktiska delen av min LifeGene undersökning. Besiktningskvinnan höjde lite på ögonbrynen och kollade min puls en gång till för säkerhets skull. 44 slag/minut var nog inte vad hon förväntade sig hos en 45-årig kavaj-klädd donna. Låg vilopuls är ju nu ingen nackdel och kroppen klarade första delen av besiktningen utan anmärkning. Blodprovssvar återstår.

En halv miljon svenskar ska undersökas och följas. Enkäter om livsstil och hälsa. Mätningar av diverse parametrar. Tillgång till sjukjournaler. På så sätt produceras ett fantastiskt material att användas i forskningen kring våra sjukdomar och kring vad som håller oss friska.

På hemvägen, strax efter frukosttid, passerar jag McDonalds. Ut ragglar ett berusat par. Jag tänker att LifeGene är nog bra, men materialet lär inte omspänna riktigt alla människoöden och levnadsvillkor. Jag gissar att flertalet frivilliga är relativt friska människor. Människor som är intresserade av en gratis hälsokontroll lite då och då.

16 kommentarer:

  1. Det där skull jag med vilja göra! Antar att det är dyrt som skam. (?)44 i vilopuls är verkligen bra! Ännu mer fascinerande är det att du se ändå har så hög tröskelpuls!

    SvaraRadera
  2. Ingmarie, det är gratis. Du donerar liksom din kropp till forskningen...

    SvaraRadera
  3. Att ta sig in till Fridhemsplan vart femte år...en inte alltför stor insats för att bli uppföljd alltså och dessutom "ställa upp för forksningen".

    Jag tror faktiskt jag ska anmäla mig!

    SvaraRadera
  4. Det är inte utan att jag blir nyfiken på vad jag själv har för värden, och kan man dessutom göra en insats för forskningen finns det all anledning att anmäla sig.

    SvaraRadera
  5. Imponerande låg vilopuls!!

    Men ja, tyvärr är det nog mycket som du säger.. att det är en övervägande del friska som söker sig till den här type av studier.

    SvaraRadera
  6. Å vad spännande! En sån undersökning hade jag också velat göra! Men det ligger lite i det du säger, är man överviktig och har en vilopuls på det dubbla kanske det inte är lika kul...

    SvaraRadera
  7. Jag är också sugen på att vara med i undersökningen men det känns ås himla trist att behöva ta sig till sthlm eller umeå för att göra undersökningarna! För jag har fattat det som att det bara är där själva undersökningarna kommer göras...?

    SvaraRadera
  8. Tummen upp kavajdonnan!

    Peace Love och Löparskor!

    SvaraRadera
  9. Staffan och Erik, klart ni ska låna ut era kroppar till forskningen!

    Andréa, en del är nog genetiskt. Och så träning på det.

    Anna, jag hoppas att de lyckas locka alla sorter - materialet blir mycket bättre då! De ska öppna i Malmö också.

    Karin, enligt min "besiktningskvinna" är LifeGene på gång att öppna i Göteborg och Malmö, samt sätta upp en ambulerande enhet. Bara storstadsmänniskor är nog inte heller ett tillräckligt brett material.

    Jesper, det var lite kul eftersom besiktningskvinnan var typ 20. i alla fall i mina ögon.

    SvaraRadera
  10. Aha! Men hur gör man rent praktiskt?

    SvaraRadera
  11. Allt jämnar ut sig. När du blir så där arg på mig så har du ju minst 500 i puls! :)

    SvaraRadera
  12. Ingmarie, Lifegene.se - läser du inte min blogg ;-)

    Patric, nja, min maxpuls är nog 188-189 typ.

    SvaraRadera
  13. haha! Jo det gör jag! Men minnet är kort och jag kopplade nog inte riktigt...

    SvaraRadera
  14. Och det var ju inte hela kroppen jag donerade. ;-)

    SvaraRadera
  15. Intressant fundering. Hur representativt blir urvalet egentligen? Tänker på alla tester av mediciner. Hur vet man att tant Agda 65 reagerar likadant som den samling utfattiga studenter som agerade försökskaniner?

    SvaraRadera
  16. Bureborn, tant Agda testar man i fas III - innan marknadsföring. Första studien i människa vill man helst göra på friska, utifall det händer något knas har de större chans att återhämta sig. Men det går mer och mer mot att man även har äldre och kvinnor i tidiga studier.

    SvaraRadera