Ibland kan jag bara inte uppbringa den. Den mentala kraft som krävs för att köra ett tufft intervallpass.
Det senaste dygnet har tagit hårt på min själ. Konflikter på flera håll och i flera riktningar. Egentligen har hela veckan varit mentalt tung. Och av det blir jag kroppsligt matt.
Massör-Sofia konstaterar spänningar på ställen där jag inte brukar ha dem. "Här sitter det ilska och frustration" säger hon. "I alla fall om man ska tro kinesiologin". "Visst" tänker jag. Det sitter nog lite ilska i mina spända skuldror. Min spända rumpa däremot, som Sofia är helt van vid att tampas med, har jag nog sprungit mig till.
Själen är ett av skälen till att jag byter de planerade intervallerna mot en kravlös runda. Garmin får stanna hemma. Jag lufsar runt sjön. Frustration och ilska ångar långsamt bort.
Ytterligare skäl hittar jag i mina klassiska träningshinder; Att komma iväg alldeles för sent från jobbet och att glömma äta mellanmål.
Dessutom lär massage inte vara den optimala uppladdningen för att springa fort...
Ohhh gulle vännen, nu vill jag bara ge dig en kram fast jag inte ens känner dig :o) Fint att du gav dig själv en kravlös runda tycker jag.. hitta balansen igen.
SvaraRaderaUsch då...du är väldigt välkommen till Sätrahallen imorgon kl. 10.30 om du känner för att springa av dig lite negativ tankar, 2x5,4,3,2,1 min tänkte vi köra (jag, Thomas, Morgon och eventuellt en coach nära dig...)
SvaraRaderaDu kommer snart i balans igen om jag känner dig rätt. KRAM
SvaraRaderaJona, jag känner kramen - TACK!
SvaraRaderaStaffan, Sätrahallen låter kul, men lite för tufft för mig. Ni tre är out of my league...
Ingmarie, jag fick ju träffa dig en stund - så nu känns det bättre.