Återfunna ben

De där stolpiga, sega och tunga benen som har suttit på min kropp ett tag var någon annanstans idag.

Tröskelpass om tre gånger tio minuter. Under omgång nummer två släpper den - den där stumheten som förföljt mig i flera veckor. Jag susar fram. Så känns det i alla fall. Det är andningen och pulsen som begränsar min framfart - inte benen.

Att jag klätt mig lite för varmt i det vackra vädret är en bisak och ett leende spricker ut i mitt svettiga ansikte.

Garmins dom visar dock att känslan inte alltid stämmer med verkligheten. Riktigt så snabbt som det kändes gick det inte. Och den första intervallen, som jag upplevde som lite motig, var snabbast. Men vad garmin säger struntar jag i idag - mina pigga ben är återfunna och jag hoppas att de är här för att stanna.

Återhämtningen. Kaffe, hallon- och myntasmoothie och Vikaknäcke med ost i solskenet.