Fräscht?

Fredag kväll skrattar jag så att jag får kramp i magen åt Fredrik Lindström och Henrik Schyfferts drift med sig själva och med oss. "Ljust och fräscht" handlar bland annat om hur vi inbillar oss att lyckan bor i en öppen planlösning eller i ett nyrenoverat kök. Medan skrattmusklerna jobbar vilar jag benen. I hopp om att de ska kännas fräscha till lördagens backpass.

Tio långa backar en lördagsförmiddag. Inte känns benen något vidare pigga trots vilan. Min femhundra meter långa backe går inte fortare att springa än den gjorde i vintrig modd och jag känner mig besviken. Vad ska jag skylla på idag? Gruslagret som täcker min cykelbanebacke kanske. Jag befinner mig i Huddinge och här är förstås inte sopat ännu. Eller är det motvinden som är (bort)förklaringen? För motvind är det. En sådan där konstant vind som inte känns som blåst - bara som allmänt motstånd.

Efter några vändor upp till toppen och ner igen känner jag den - törsten. Däri ligger nog förklaringen. Några glas vin igår. Kroppens alkoholförbränning har förstås förbrukat en och annan vattenmolekyler och jag har inte kompenserat tillräckligt.

Jag jobbar på så gott det går. Efter fem kilometers uppförslöpning lufsar jag hem och sätter huvudet under vattenkranen.