Sidor

söndag 29 maj 2011

Före, under och efter

Stockholm marathon 2011. Inget tidsmål hade riktigt fått fäste under träningsperioden. Inte som förra året när 3.30 ekade i mitt huvud lite nu och då. Jag har inte heller varit särskilt nervös. Nästan inte alls faktiskt. Förra året delade jag in livet i före och efter maran och var rejält nervös i veckor innan.

Dagen M. Tog mig till bloggarsamlingsplatsen som Sofie pekat ut. Ganska många bloggare var där (av någon anledning vill blogger inte göra länkar idag), bland andra Löpar-Janne, Staffan, Hempa, Petra och Fitnesscoachen. De två senare har jag aldrig träffat förut utanför bloggvärlden och det var förstås extra kul. Löpar-Janne såg så tuff ut i knallgult linne, matchande skor, vit "pirat-näsduk" (eller vad det kan heta) på huvudet och tuffa solglasögon. Ett villebråd för fotografer - så snygg var han. Hoppas han hamnar på framsidan av nästa års inbjudan!

Var lite sen till starten. Räknade med att förra årets väl bevarade hemlighet - att det finns toaletter under läktarna, skulle gälla i år också. Visst, toaletter fanns, men de var inte längre hemliga.

Väl på Lidingövägen känner jag mig fortfarande lugn och rätt ofokuserad. Försöker få Garmin att hitta sateliter. Den hittade pulsbälten istället. Pulsbälten som inte var mina. Jag hade glömt stänga av pulsmottagningen i klockan och vågade inte börja fippla med det med sisådär 30 sekunder till start. Jag tänkte att det löser sig - när klungan har lättat känner nog klockan inte av medlöparna. Ack så fel! Dagens stora misstag.

Off we go. Jag följer med strömmen. Det går lätt att springa. Jag tänker "lugnt nu - inte rusa". Men benen går liksom av sig självt och andningen är knappt ansträngd.

När vi passerar fem kilometer inser jag att det går rätt fort, men inte hur fort. Över min klockas display står det fortfarande "flera pulsband finns". Tiden tickar därunder, men digitala siffror är faktiskt rätt lika varandra när man bara ser lite av överdelen. Att översätta den officiella klockan, som bara visar tid på dagen, till min löptid blir rätt så inexakt. För när passerade jag start-mattan egentligen?

OK, det får bli på känsla tänker jag. Och känslan är bra. Kroppen är med mig. Vädret är med mig. Lite motvind ibland bara. Ganska kraftig sådan på gärdet. På gärdet passeras halvmaramarkeringen. Jag inser, trots klocksvårigheter att det är pers på distansen - 1.38.53 är den officiella tiden. Jag inser också att jag ligger i en fart som, om det håller, skulle ta mig in under 3.20.

Nöta, nöta, nöta. Tillbaka in mot Kungsträdgården. Där vet jag att min käre P och yngsta tonåringen väntar. Det ger mig extra kraft. När jag passerar 30 km tolkar jag maratonklockan som att jag tappat en del och nu ligger lite efter 3.20. Nåja tänker jag. Bara jag håller hela vägen ska jag nog greja at slå mitt pers (3.26.50) från förra året.

Nu går det trögt. Vid vätskestationerna, där jag alltid går några steg, är det svårt att få igång benen igen. Andra varvets Västerbro känns oövervinnelig. Vännen Erik har antytt att han ska stå här och heja och jag skärper mig. Jag ser ingen Erik, men han har ändå hjälpt mig lite och jag tar mig över med hyfsat steg trots allt.

Vid centralstationens vätskestation ropar en löpare "heja Anneli". Det tar några sekunder innan jag förstår att det är Lennart. Tuffa solglasögon har han också. Där står också P och tonåring igen - det hade jag inte väntat mig och jag blir glad.

Uppför Torsgatan. Nu känns det som jag sniglar fram. Stumma, stumma ben. Jag tänker på förra året då jag euforisk seglade fram. Hög på vetskapen att jag skulle greja 3.30. Så olika det kan vara - det mentala är så viktigt. Jag bestämmer mig för att vara snäll mot mig själv. Jag kommer att persa, det är ganska säkert, men jag orkar inte gå för 3.20. Ett 3.20 som jag inte riktigt vet hur långt bort det är.

Jag vänder upp mot stadion. Som en raket kommer Lennart och springer om. Inte en chans att jag kan hänga på. Vilken fart! Och det efter 41 kilometers löpning. In på stadion. Jodå där är den. Den där känslan av total lycka som hör ihop med att gå i mål i ett maraton.

Lennart väntar. Vi går tillsammans ner mot Östermalms IP. Jag har, liksom Lennart, gjort mitt livs bästa tid. 3.20.44 blir det officiella resultatet. Jag är nöjd och glad.

Jag messar Ingmarie. Min underbara tränare som på två år hjälpt mig gå från tider i 3.45-trakten till nästan 3.20. Hon har brutit. Fötterna höll inte. Min glädje går i moln. Ingmarie behöver sin löpning mer än någon annan och jag önskar jag kunde göra något.

Dagen efter. Benen fungerar hyfsat. Förutom en blåsa på en av småtårna och ont under vänster häl känns kroppen helt OK.

22 kommentarer:

  1. Jag sa ju att du blivit uthålligare sedan förra året! ;)
    Är jätteimponerad över dig och din fina tid! Grymt bra sprungit och STORT GRATTIS!!!

    New York nästa!!! :)

    SvaraRadera
  2. Stort grattis! En fantastisk tid!

    SvaraRadera
  3. Sååå roligt att få träffa dig och grattis till en kanontid!

    SvaraRadera
  4. Med tanke på din tid är det inte konstigt att jag missade dig. :-)

    SvaraRadera
  5. Du är fantastisk! Så inspirerande! Roligt att få läsa om din resa och än en gång stort grattis!!

    SvaraRadera
  6. Du är helt fantastisk! Jag är så imponerad, STORT GRATTIS!!!

    SvaraRadera
  7. Härlig läsning och stort grattis ännu en gång, vi får pyssla om Ingmarie lite extra så tråkigt att inte fossingarna ville vara med.

    Peace Love och Löparskor!

    SvaraRadera
  8. Stort grattis till en supertid på maran! Imponerande är bara ett ord för det...
    Och tack för den "generande" beskrivningen av min outfit för dagen ;)

    Sen är det grymt tråkigt att Ingmarie var tvungen att bryta för att fötterna inte höll. Vi får hålla alla tummar för att det fixar sig!

    SvaraRadera
  9. Stort grattis till den enormt fina tiden. Så kul! Härlig berätelse.

    SvaraRadera
  10. Wow! Vilken fantastisk prestation!! Stort grattis!

    SvaraRadera
  11. Grattis igen till en grymme-imponerande tid! Bra jobbat!!!

    SvaraRadera
  12. Återigen Grattis!
    Riktigt bra personligt rekord. Hoppas du inte grämmer dig för sub 3:20. Jag bryr mig inte ett dugg om att jag missade det. Du verkar ha varit så stark och gjort ett sånt bra lopp.

    Jag är mycket imponerad av att du kan göra en mara på 3:20:44 och sist.... Du är snabb också :-). Kommer du ihåg den diskussionen :-)?

    MVH

    SvaraRadera
  13. Helt otroligt bra, imponerande OCH inspirerande!!! Kul att träffa dig innan start också! :D

    SvaraRadera
  14. Stort GRATTIS till en fantastisk marathontid!

    SvaraRadera
  15. Fantastiskt!!! Vilken tid!! Hur går man från 3.45 till 3.20?

    SvaraRadera
  16. Jag är oerhört imponerad, jättestort Grattis!

    SvaraRadera
  17. Finaste Anneli. DU har gjort jobbet! Jag har bara stått jämte med piskan. ;-) KRAM

    SvaraRadera
  18. Anneli! Tänk att du heter Anneli... Anne, trodde jag. Stort grattis till ett magiskt lopp!

    SvaraRadera
  19. Daniel, vädret var precis i min (och din) smak - det gjorde sitt till.

    John, tack!

    Madde, kul att träffa dig! Och hoppas knäet skärper sig!

    Andréa, nästa år står du på startlinjen - och jag önskar dig (och kanske mig) samma väder som i år, minus lite blåst.

    Sara, tack!

    Jesper, vi hjälps åt att sända helande tankar tycker jag.

    Janne, äh, du var ju snygg ju!

    Anna, Tack! Snart gör du ditt eget maraton, men på ett helt annat sätt.

    Milla, Tack! Jag är jättenöjd, men prestationen känns egentligen mindre än när jag gjorde min första mara 2006 och verkligen led sista milen.

    Anna, tack! Och jag slapp bli filmad när jag tog trapporna...

    Lennart, jag är INTE snabb! Skulle aldrig komma på tanken att försöka ta mig under 40 på milen t.ex.

    Jonna, kul att ses! Och vad du slet - verkligen beundransvärt!

    Camilla, jag glömde tänka traktor...

    Cilla, med effektiv träning. Tre-fyra pass i veckan varav två kvalitet och ett långpass. Du vet väl att min tränare och vän Ingmarie Nilsson skrivit en bok? Löpträning heter den.

    Sverker, snart är du där. Din första halvmara gick fortare än min första halvmara ;-)

    Ingmarie, jag har inte sett någon piska - bara omtanke och lite lite press...

    Lars, scchhh - jag vill vara inkognito...







    Erik, skyll på det! Det var faktiskt två varv på Västerbron.

    SvaraRadera
  20. du är ju grym! massa massa grattis!!

    SvaraRadera
  21. GAAALET BRA!!!!!!!!

    GRATTIS GRATTIS GRATTIS!!

    SvaraRadera
  22. Säkert att du inte var dopad? ;)

    SvaraRadera