Är det tur eller skicklighet? Att hitta någon att älska. Att fortsätta älska samma människa länge.
Jag läser ibland en blogg som aldrig handlar om löpning. Den handlar om en kvinna som söker kärlek. Jag vet ingenting om henne egentligen. Men hennes inlägg är vackert skrivna och får mig att tänka. Idag tänker jag att vår västerländska syn på kärlek och lyckliga förhållanden kanske står ivägen för oss.
I Indien förekommer det fortfarande att man gifter bort sina barn. När de är unga vuxna. Kärleken får komma sen, när de har jobbat fram den. I västvärlden förväntar vi oss att kärleken ska drabba oss och att den automatiskt ska finnas kvar. Om kärleken mattas eller dör är han/hon nog inte "den rätte" och vi söker på något nytt ställe.
Kärleken kan dö. Av försummelse eller omvårdnad till trots. Ibland kan kärleken återskapas. Ibland inte.
Att inte hitta någon som passar - är det otur? Eller är det vår syn på hur kärlek ska vara och hur den uppkommer och bevaras som begränsar?
Svåra frågor och inga enkla svar. Har vi kanske för höga krav? För höga förväntningar på både oss själva och andra? Så höga att vi inte hittar den/det perfekta? Eller är vi helt enkelt rädda för att helt släppa garden, blotta vårt innersta och möta en annan människa till 100%?
SvaraRaderaJag har inga svar, men jag har minst lika många frågor som du. :-)
"Kärleken är inte blind men ganska närsynt"
SvaraRaderaShit vilket sammanträffande. Har haft långa samtal om just detta med min bästis det senaste dygnet. Jag varkligen tror på kärlek. Men vad vet jag - jag har det västerländska (kanske lite trångsynta) synen på vad kärlek är. Snacka om att det skulle kunna gå att nysta upp oändligheter i ämnet. Ett ämne där det egentligen inte borde finnas några fel utan bara rätt.
SvaraRaderaKram och tack för inlägget!
Jag älskar samma blogg. Fullkomligt genialisk tjej som jag älskar utan att ha träffat.
SvaraRaderaIngmarie, vi får träffas snart för lite "djupsnack"
SvaraRaderaÅlsklings-Patric, jag må vara halvblind, men jag känner att jag älskar dig!
Mia, jag tror också på kärlek. Men att den för det mesta inte ser ut som i en amerikansk romatisk film. Och jag tror inte på en enda rätta.
Anna, det var du som satte mig på spåret.
Kärlek är svårt. Det är svårt för att det är så mycket saker. Glädje, vänskap, åtrå, attraktion, trygghet, förtroende och gemenskap bland annat.
SvaraRaderaAllt detta leder sen till reaktioner som kramar, sex, samtal, skratt osv, och det är denna mix som gör det svårt!
De flesta har en medveten och en omedveten kravlista av ovanstående saker för att bli kär. Några har få saker på sin lista och andra har många saker där. Ibland ändras listan under resans gång och ibland leder det till skiljsmässor och ibland till att man växer ihop ännu mer.
Jag tror att man måste ha viss tur för att möta kärleken men jag tror också att man måste våga att utsätta sig för möjligheten att få tur.
Om du har en "omöjlig lista" och aldrig pratar med folk som inte "är som du" så kommer du att välja bort 95% av dina potentiella kärlekar innan du ens har pratat med dem.
Fisken, jag håller helt med om omöjliga listor och listor som ändras. Jag tror att man ska fundera över sin lista lite nu och då. Vad är viktigt, vad är mindre viktigt? Ibland tror jag ett dåligt förhållande beror på en själv snarare än på partnern. Men inte alltid förstås.
SvaraRadera