"Vilken prestation" utbrister en och annan i min närhet. Visst, jag sprang bra i lördags. Över förväntan. Och jag ÄR nöjd med min insats. Men var loppet en prestation? Är månne prestationen att orka med alla de där passen i mörker och kyla. På isigt underlag. I regn och i motvind. Passen som gör att själva loppet, med publikstöd, löparsällskap och ett aldrig sinande flöde av sportdryck, blir en positiv upplevelse. (Nåja, Torsgatan varv två var seg).
Tänker tillbaka på mitt första maraton. 2006. Efter 20 kilometer började låren göra sig påminda. Efter 30 gjorde det riktigt, riktigt ont. Varje steg var smärtsamt. Jag hade skavsår under armarna. Blånaglar på tårna. Jag slet. Jag trotsade smärtan och tog mig i mål. DET var en prestation. Trots att tiden "bara" blev 3.44.22.
Det är en svår fråga det där för jag tycker att både två grejerna är prestationer i sig. Det är en prestation att ha ett pannben som håller för snabbpass och långpass i många minusgrader och ilande kall nordanvind. De två senaste vintrarna har ju inte varit skonsamma direkt. Alla som behåller regelbunden löpträning då tycker jag gör en enorm prestation!
SvaraRaderaSamtidigt tycker jag att det är en prestation att kunna plocka fram all träning och all mental styrka på just precis en dag och verkligen får ur allt på ett maraton. Mycket kan ju hända under 42 km och många tankar kan fara genom huvudet, men att då ändå hålla ihop tankarna och skjuta bort smärtan - det är också en prestation!
Ja...nu blev ju detta inget svar på frågan utan snarare en filosofisk utläggning. Fy då, det verkar vara farligt att ha sommarlov ;)
Hej Annelie!
SvaraRaderaTänkte också på det när jag för ett antal år sedan såg de som gick imål på tiden 5:30-6:00 timmar på Stockholm Marathon.
De var riktigt trötta och slitna. De hade egentligen inte kropp och träning för att genomföra en mara men de kämpade (och haltade) fram. kanske inte så nyttigt men oj vad de slet.
Deras prestation var beundransvärd.
MVH
Jag tycker lite både och. På ett sätt är vägen till målet själva prestationen, men på ett annat är ju ett avklarat mål en stor prestation. Att man fick allt att stämma vid just det där tillfället.
SvaraRaderaEn prestation kan man väl säga att det är (och för övrigt så slog du mig även 2006, då med 5 minuter). Jag brukar ställa mig undrande till när folk säger "Vad duktig du är". Jag tycker inte riktigt att jag gör något duktigt.
SvaraRaderaSom alltid välformulerat och bra tänkt. För mig är prestationen både tröskelpassen och det faktum att du snittar 4,45 per kilometer. Och måste jag välja väljer jag 4,45. Tröskelpassen vet du att du behöver, men att ha huvud och kropp för 4,45 när det väl gäller ger en dimension till i ditt löpande.
SvaraRaderaOjoj, imponerande tid:) Grattis! När det gäller "prestation" måste jag säga att jag förstår hur du tänker. När folk kläcker ur sig: "Ska du ut och springa, vad duktig du är!", när man ska ut och småjogga, så tänker man: "nej jag är inte duktig, jag ska bara jogga, det är bara skönt." Men allt är relativt, och för mig som aldrig tävlat längre än en mil, så är all form av tävling över halvmaran en prestation!
SvaraRaderaFör dem som inget gör är det "duktigt" att springa 5 km, för mig är det ingen prestation men jag känner mig ändå positiv av att höra det. Yngre sonen 12år sprang en mil i helgen som gick (på 64 minuter), det tycker jag var en riktigt bra prestation. Om man får positiv feedback så ska man suga åt sig, tids nog blir man nedtryckt i löparstrumporna. Om man "bara" får höra bra saker när man sprungit ett lopp och inte varje gång man varit ute i snögloppet så får man väl vara glad ändå.
SvaraRaderaDet finns tillräckligt många missunnsamma människor utan att man missunnar sig själv!
Att härda ut, att få tid i ett redan fullspäckat schema, att följa sin passion, att ha tålamod, att kunna tänka långsiktigt, att kunna följa en plan, att ha ett mål, att hålla sig frisk och hel - DET är en prestation. Och det är exakt det du gjort. Men ÄVEN att kunna vara "bäst när det gäller" så som du kan.
SvaraRaderaF.ö. avskyr jag meningen "vad du är duktig". Vad då ÄR? Jag kan GÖRA något duktigt eller vara duktig på något, men jag ÄR inte. Jag är, och vill vara, jag oavsett. :-)
Tänkvärt inlägg! Som så ofta här inne hos dig.
SvaraRaderaKanske är det lättare att utropa "prestation" när något går att objektivt jämföra. Som en tid.
Andra prestationer blir alltid relativa.
Jag håller med till 100% i Ingmaries första kommentarsrader. Både vägen och målet är prestationen.
SvaraRaderaMen jag vill VARA duktig, bli uppskattad för den jag ÄR och inte bara för sådant som jag GÖR. Om jag omger mig med människor som uppskattar mig även om jag "misslyckas", det är först då jag vågar prova saker som t.ex. att träna och genomföra ett marathon.
Karin, jag vet inte varför jag reagerar på ordet prestation. Kanske för att jag känner att jag borde plågat mig själv mer för att jag själv skulle ha tyckt att det var en prestation.
SvaraRaderaLennart, 6-timmarslöparna är en blandning av hjältar och dumdristiga tror jag. Många av dem gör en verklig prestation eftersom de sliter så. Men om anledningen att de sliter så är att de tränat för lite - är det då en prestation eller dumdristigt?
Andréa, egentligen håller jag med - både träningen och genomförandet av loppet är prestationer - om man gör det på gränsen av vad man klarar.
Mogan, jag hatar när folk säger "vad duktig du är" när jag bara tränar. Jag vill ju träna ju.
Erik, jag tror att anledningen till att jag reagerar på uttrycket "prestation" är att jag nog känner att jag kunde fått ut lite till. Plågat mig lite.
Lisa, håller med. Duktighet är relativ...
Sverker, det är klart jag suger åt mig! Men jag blir nästan lite generad också...
Ingmarie, precis! Det är så mycket annat än vad man får för tid liksom. Jag skulle kunna klappa igenom och kämpa mig i mål på en betydligt sämre tid, men prestationen kunde ha varit större just för att det hade varit så svårt och så jobbigt. Det är det jag menar.
Bureborn, ja så menar jag. Tiden blir den prestation folk ser. De ser inte att kämpaglöden var betydligt större bakom den betydligt sämre tid som jag gjorde 2006.
Camilla, de som verkligen älskar en älskar en vare sig man presterar bra eller dåligt. Tyvärr är det en sanning som under många år hade svårt att få fäste i mig. På senare år (och genom terpai) har jag landat och det känns skönt. Jag är inte mina prestationer - jag är jag.