Var och en har sina förutsättningar. Tävlingsresultat är en kombination av kropp, träning och psyke. Jag sitter i TV-soffan, DN-gala i full gång, och förundras över stjärnorna och över kämparna strax under den absoluta eliten.
Varje gren har sin kroppstyp och genetiken har en tydlig roll i förutsättningarna för stjärnstatus.
Jag tänker på dagens DN debatt. Claudio Tamburrini, professor i praktisk filosofi, berör ämnet genetiska förutsättningar. Kanske inte så intressant i sig. Självklart har Usain Bolt en optimal kropp för korta snabba lopp. Svårt att tro något annat. Ingen skulle komma på tanken att "behandla bort" hans genetiska överlägsenhet.
För Caster Semenya är det något helt annat. Kvinnor har inte samma fysik som män och vi tävlar könssegregerat i i princip alla idrotter. Och det känns helt rimligt. Problemet är att könen inte alltid är så tydligt åtskilda och definierade. Caster är kvinna, men är hon tillräckligt kvinnlig? Är hennes genetiska överlägsenhet för stor? IOK har beslutat att "intersexuella" idrottskvinnor, tjejer med för mycket testosteron, ska behandlas med östrogen för att neutralisera den medfödda fördelen. Det tycker jag känns fel. Men det ÄR en svår nöt för elitidrotten att knäcka, den glidande skalan mellan könen.
Jag ser Semenya komma näst sist. Hon är tuff som orkar komma till start tycker jag. Efter att gång på gång fått sin identitet ifrågasatt offentligt. Skulle hon våga vinna? En sorglig historia för en människa. En människa med förutsättningar som inte riktigt passar in.
Ja det kan inte vara det lättaste; inte heller för den absoluta toppen som säkert för höra om dopingmisstankar i ett.
SvaraRaderaJa visst är det svårt. ingenting är någonsin svart eller vitt. Alla har vi olika förutsättningar, vilket blir extra tydligt när det handlar om tävling. Semenya är egentligen en av många, i en sport där man uppenbarligen tjänst på att vara så okvinnlig som möjligt... Men- ju längre distanser destå mindre skillnad mellan könen:)
SvaraRaderaSofie, på något sätt känns det värre än dopingmisstankar. "Alla" är plösligt intresserade av om du har en livmoder och om det verkligen inte finns någon liten snopp gömd... Tänk att vara tonåring och utsatt för något sådant.
SvaraRaderaLisa, dessa intersexuella är ju nästan en egen grupp. Men för få för att de skulle kunna utgöra en egen tävling. De förökar sig ju sällan. Skillnaden mellan XX och XY är fortfarande så pass stror att ingen kvinna placerar sig topp 10 på ett maraton där vältränade män ställer upp.
Jo, det är skönt att vi slipper tävla mot männen (dvs inte inräknat dem som har en liten snopp gömd, hehe). Gissar att man måste upp på mer extrema distanser för att skillnaden mellan könen ska suddas ut. Läste nyligen en häftig artikel i tidskriften filter om Ann Trason (tror jag att det var) som tävlade mot män i ultramarathons, och vann!
SvaraRadera