Sidor

tisdag 19 juli 2011

Mysteriet med dagsformen

Dagsform. Ibland förstår jag varför det går trögt. Ibland begriper jag inte alls. Som idag. Jag har semester. Jag sover gott och länge och anstränger mig inte nämnvärt. Mer än med lite träning.

Riktigt träningssugen ger jag mig ut på ett distanspass. Lungt och behagligt tänker jag mig. Sisådär 15 km. Genast rusar pulsen och jag tycks inte kunna springa långsamt nog. Det är lite varmt, men inte SÅ varmt. Mystiskt.

Jag kommer att tänka på Magnus Samuelsson - världens starkaste man. Jag stod bakom honom i kön till passkontrollen i NYC en gång. Han är STOR. Hans gigantiska rumpa i brösthöjd på mig. Enorma lår. Just idag känns mina ben lite som hans ser ut, spända och tunga. Jag tittar ner. Det är mina vanliga, ganska normala ben som sticker ner ur de korta tightsen. Och de har inte sprängt tightstyget, trots att det känns så.

Nu vet ju inte jag. Samuelssons ben kanske går jättebra att springa distans med. Let´s dansa fungerade ju hyfsat. Men det är känslan av tunga och spända ben som skapar associationen.

De tunga benen. Den förhållandevis höga pulsen. Ett mysterium. Jag tror jag vilar imorgon.

4 kommentarer:

  1. Druckit för lite innan? Fullmånen som försvunnit? "För" ostressad och avslappnad innan?
    Men det är som jag brukar säga, det går INTE att lita på kroppen! ;-)

    SvaraRadera
  2. Jag skulle vilja putta in begreppet dagsform tillsammans med övriga mer eller mindre kända världsgåtor. Så pass underligt är det.

    SvaraRadera
  3. Jag blir heller aldrig riktigt klok på det där. Mina bästa pass har jag nog fått till när jag haft dåliga förutsättningar med saker som sömn och kost. Sedan kan vissa pass trots optimala förutsättningar bli pannkaka av någon konstig anledning?

    Håller tummarna för att inte symptomen är en begynnande förkylning eller något även om det hade varit en bra förklaring ;)

    SvaraRadera
  4. Ingmarie, ett sant mysterium är det...

    Erik, och låta några stora tänkare klura?

    Daniel, ingen fara, en dags vila tycks ha ordnat upp det hela. När det gäller förkylningar har jag motsatt erfarenhet - innan förkylningar bryter ut brukar jag överprestera. Känns som kroppen rustar sig för motattack och sedan kommer förkylningssymptomen (som ju är kroppens försvar snarare än själva viruset).

    SvaraRadera