Utvecklar - part one

Var börjar man? Med de ömma låren? De stela vaderna? Den ynka lilla blodblåsan på tån? Alla är de resultat av gårdagens äventyr. Eller så börjar man med glädjen. Den fanns där igår och den sitter i idag.

3.26.49. Min bästa tid i New York. En bit från PB men jag är SÅ nöjd. Och jag är så glad över att tränare Nilsson ihärdigt fortsatt att peppa trots att jag har varit så ofokuserad och mentalt låg. Utan dig Ingmarie... TACK!

Jag börjar från början. 05.00 ber jag hotellvakten fixa en taxi åt mig. 5.10 kommer jag fram till Färjeterminalen. Löpare överallt. Ändå hittar Håkan mig i vimmlet. Håkan är den enda jag vet ska springa. Vi har bara träffats flyktigt i jobbet, men nu får vi gott om tid att prata, på färjan över till Staten Island och i bussen till startplatsen. Våra vägar skiljs sedan åt eftersom jag ska vänta i "orange village" och Håkan, som är betydligt snabbare än jag, är "blå".

I orange village är det kallt. Nollgradigt. Jag har på mig lager på lager av träningskläder och över det en fleece och ett par joggingbrallor som jag ska skänka till hemlösa. Man kan göra det nämligen. Skänka sina överdragskläder till välgörenhet. Vi är i USA. Jag väntar på starten i princip lika länge som det tar mig att springa loppet och trots alla kläder fryser jag. Fötterna är så kalla att de domnat bort. Men stämningen är på topp och alla pratar med alla. Vi är som sagt i USA.

Off we go. Över en soldränkt Verrazano-Narrows bridge. Över till Brooklyn. Och till folkmassor och orkestrar. Vi är i USA. People know how to cheer. Bitvis är Brooklyn vackert, bitvis slitet. Jag springer första milen på 46 minuter. Fyra minuter för fort jämfört med min planerade 5 min/km-fart. Jag bestämmer mig för att dra ner. Jag börjar må rejält illa. Gatoraden är inte tillräckligt utspädd och alldeles för sliskig. Jag kör på bara vatten ett tag och illamåendet lägger sig så småningom.

Över till Queens. Mer musik. Och underbar publik. Go, go, go.

Mitt första mål är att ta mig till Manhattan. Jag har ett metro card i fickan och väl på Manhattan vet jag hur jag tar mig hem om jag måste bryta. Nu ser jag bron. Den som ska ta mig till mitt första mål.