Skriva ner sin oro

För det mesta sover jag gott. För det mesta oroar jag mig inte. Men ibland så. När tankarna snurrar runt runt har jag ett knep - att sätta ner tankesnurret på papper (eller i datorn). Det går lättare att släppa sen. Och sova.

I min storstädning hittade jag följande rader. Nedskrivna av en orolig anneliten inför maran 2010. Min första mara med tränare och bloggläsare, och med ett för mig tidsmässigt tufft mål:

Jag springer för att må bra. Jag har mål med min träning för att den ska vara mer motiverande och roligare. Inför maran 2010 har jag redan uppnått mitt huvudsakliga mål – det vill säga att göra träningen roligare – den har varit rolig!

Mitt mål med själva maratonloppet är att ha kul. Jag kommer att vara nöjd med mig själv för att jag försöker. Jag kommer att vara nöjd med mig själv när jag går i mål. Bara skada/sjukdom kan stoppa mig från att gå i mål. Sannolikheten är stor, om jag är frisk och mår bra, att jag gör en bättre tid än någonsin tidigare. Då ska jag fira extra mycket.

Om jag måste bryta eller gör en sämre tid än tidigare på grund av omständigheter jag inte råder över – då kommer det fler tillfällen.

Jag har alltid mina gamla resultat – om jag misslyckas i år så betyder det inte att jag inte kan – för det vet jag redan!

Så här i backspegeln känns det lite löjligt att jag var så stressad. Jag är ju bara en motionär ju. Tänk att vara elit med hela Sveriges förväntningar på sig. Vilken press det måste vara.

Jag var på starta eget-dag igår. Jag kom att prata med en kvinna från Mora. Hennes affärsidé är att träna elitskidlöpare i mindfullness. Jättebra tror jag.