Vi sitter på Chutney, den vegatariska restaurang där jag för första gången träffade Ingmarie för snart tre år sedan. Genom löparbloggar känner jag nya underbara människor. Lisa är med. Och Ingmarie förstås.
Men tillbaka till styrkan. Det är klart att Sara gör helt rätt i att bygga en kropp som håller för den påfrestning som löpning kan vara. Sara vet att hon kan bli hur bra som helst (duktig löpare är hon redan) om hon vill. Men att nyckeln nog är att hålla sig skadefri.
Min ambition eller situation är långt ifrån Saras. Men i mitt program har tränare Nilsson ändå skrivit in lite mer styrka än vad jag är van vid. Eller kanske inte mer, men oftare. Två gånger i veckan. Inte jättelånga gympass (och ingen pump) utan mer funktionellt. Rätt muskler. Fokus på core och ben.
Innan vi hamnade på Chutney visade Ingmarie mig några övningar i gymmet. Och körde rätt hårt med mig. Jag svingade kettelbell för första gången. Och så lite vattenlöpning på det förstås.
Mätta på Chutneys goda linsgryta besökte vi Moderna museet. Monet och Turner. Och den för mig nya bekantskapen Twombly. Inte tokigt att hitta museisällskap bland löparbloggerskor.
Kanske ska du utöka styrkerepertoaren med lite boulebombningar! :-)
SvaraRaderaJag tror att styrkan är en av anledningar till att jag hållt mig skadefri (bortsett från nån liten skavank någon gång). Så kör på!
SvaraRaderaTråkigt att så många löpare är rädda för att styrketräna. Som att musklerna skulle växa till dubbel storlek över natten liksom..
Tror att det är mkt smart att köra funktionell styrka och bålstabilitet även om man inte är skadad. Varför vänta tills man går sönder liksom?:)
SvaraRaderaErik, undrar om gymmet uppskattar att man slänger metallklot omkring sig?
SvaraRaderaAndréa, jag är inte rädd för tyngden av muskler. Jag vet bara inte riktigt vad jag ska göra i ett gym. Trots att jag fått instruktioner flera gånger. Om det fanns gruppgym så skulle det vara något för mig!
Lisa, precis. Men det är svårare att motivera sig när man är hel.