Sidor

fredag 13 januari 2012

Långsamhetsrekord

Egentligen stod det backintervaller på schemat. Hela förmiddagen velade jag fram och tillbaka. Ska jag utmana halsrosslet och hostan jag haft i ett par dagar? Eller fega och vila?

Det snöar. Och blåser ganska rejält. Jag kompromissar. Skogen får det bli. Lååångsamt över stock och sten så att andningen hålls hyfsat i schack. På så sätt undviker jag att irritera luftrören med alltför mycket iskall luft.

Backintervaller är dubbelt bra. Hjärta och lungor tränas samtidigt som motlutet är grymt effektivt för löparbenens muskler. Mitt lugna skogspass gör kanske inte så mycket för att förbättra flåset, men det tränar mina ben. För min skog är inte platt.

Nä, min skog är inte platt. Och stigarna är fulla av rötter och stenar. Trixigt nog i vanliga fall. Med ett tunt snötäcke, som döljer och förvillar, blir utmaningen ännu större och jag springer sakta. Något annat är inte möjligt och det passar mig ju ganska bra idag. Jag lär mig snabbt att de partier som ser inbjudande plana ut är förrädiska. Översnöad is. På gränsen att bära mig och ibland med vatten under. Jag trampar igenom och jag plurrar lite med tåspetsen på min ena sko.

Skorna är icebugs. Något annat hade inte gått. Men inte ens karbidståldubbarna gör mina steg helt halkfria.

Vinden viner i trädkronorna och grå moln snurrar fort över himlen. Det snöar lite mer. Skogen är min bästa plats. I nästan alla väder.

Så vad gör det då att det blir långsamhetsrekord? Inte något faktiskt.

7 kommentarer:

  1. Jag trodde inte att du hade någon långsam växel. Hoppas att rosslet är puts väck nu! Backen finns säkert kvar.

    SvaraRadera
  2. Du stärkte säkert vristerna på kuppen också! :)
    Låter som ett bra pass med fin fin träning! Skogen är bäst!

    SvaraRadera
  3. Mycket imponerad av att du tog dig ut. Bra! Skogen är bäst!

    SvaraRadera
  4. Bra att inte utmana "ödet". Ibland får man ta det lite lugnt och ta det tuffa passet lite senare.

    Känner igen det där. Bor på landet och tar man en "lugn runda" här, är det INTE direkt planmark.. ;-)

    SvaraRadera
  5. Va?! Du sprang helt klart samma pass som jag idag. Trixig skog, tunn pudersnö över lättfrusna pölar, lite slirigt trots icebugs, snurrande moln och lätt snöfall. Fantastiskt härligt!

    SvaraRadera
  6. Tycker det var klokt! Jag tog på mig "kärringbroddarna" i dag. Hade varit omöjligt utan. Värme kom och smält bort iseländet!

    SvaraRadera
  7. Snorkkis, jag har bara långsamma växlar :-) Men du har rätt - jag har svårt för att springa sakta - relativt till vad som känns som mitt bekvämlighetstempo. Och egentligen ska man ju det om man ska långt.

    Daniel, skogen är perfekt för vristerna - om man inte stukar dem på kuppen.

    Lennart, det var inte svårt att gå ut - jag ville verkligen.

    Västgötskan, man får ju aldrig facit över om det var rätt eller fel eftersom man inte kan prova båda. Lite rossligare blev jag, men det kanske jag blivit ändå.

    Bureborn, visst var det HÄRLIGT!

    Ingmarie, i någras ögon är vi nog kärringar. men vad gör det.

    SvaraRadera