Sidor

tisdag 31 januari 2012

Tröjorna

Skryta ska man inte. Det är fult. Det lärde i alla fall jag mig som liten.

Klarar man 42 kilometer och några meter får man en tröja. En tröja som visar att bäraren grejade kraftprovet och är en Stockholm Marathon finisher.

Jag tycker att jag, liksom var och en som går i mål på Stockholm stadion, har rätt att vara stolt. Ändå känner jag mig inte riktigt bekväm i de där finisher-tröjorna. Fult-att-skryta-uppfostran sitter djupt rotat.

Ibland (när tvätthögen så kräver) trotsar jag skrytkänslan och använder någon av mina finisher-tröjor. Jag ångrar mig oftast ganska snart. De är så täta i tyget. Andas knappt alls och blir snabbt för varma.

Annat är det med de flesta Midnattslopp-tröjorna. Riktiga träningsfavoriter. Smidigt funktionsmaterial. Och inte alls någon stöddig känsla. Alla kan liksom.

Underligt nog gäller skrytkänslan bara mig. Ser jag någon annan i en finisher-tröja är det en helt annan sak. Jag blir nyfiken. En likasinnad är identifierad och jag känner samhörighet. Kanske borde jag byta perspektiv? Om de där tröjorna bara inte var så varma...

Min första finisher tröja är den som är mest använd. Den är, till skillnad från de efterföljande, i bomull och är en av mina sovtröjor. När ingen ser får till och med jag skryta.

10 kommentarer:

  1. Känner igen det där jantebetonade draget. Fast jag brukar iofs skryta järnet dagen efter att jag fått en finishertröja. Till och med ha på den till lokala macken. Men sen får den mest spendera sina dagar i en låda. Om inte tröjbristen är akut.
    Märkligt nog har jag däremot inga problem med att träna i klubbtröjan, och den har ju också skrytpotential.

    SvaraRadera
  2. Ah gillar årets (jo jag fick ju en trots att jag bara sprang halva...) och den från 2010. Men mest över underställströja under jacka på vintern eller när det regnar på sommaren. Och jag är nog mest stolt och skryter gärna pyttelite :)

    SvaraRadera
  3. Jag tycker du ska bära dem med stolthet. Fuck jante!

    SvaraRadera
  4. Håller med fitnesscoachen - skit i Jante. Förra årets sthlm marathon-tröja var dessutom toksnygg. jag hade kunnat ha den på fest! Nåja, nästan...

    SvaraRadera
  5. Jag tycker absolut du ska använda tröjorna och känna dig stolt över din prestation!

    SvaraRadera
  6. 2011:an är kanon, alla innan har jag slängt. Fula och oanvändbara som träningskläder tyvärr.

    SvaraRadera
  7. Jag skryter nog gärna lite och "bor" i min Finisher-tröja vecken efter loppet, har inga problem att dyka upp på jobbet med den! Men du har rätt i att de är inte toppen vad gäller funktion, har inte tänkt på det innan riktigt men de är ganska täta

    SvaraRadera
  8. Kräver att du har en finishertröja nästa gång det vankas fest hos oss. ;-)

    SvaraRadera
  9. Bu för jante! Var stolt i stället!

    SvaraRadera
  10. Bureborn, du är lite amerikan alltså :-) Efter New York-maran gick folk (inte jag förstås) på stan med medalj runt halsen.

    Andréa, bra idé - under jackan syns den ju inte.

    Madde, Anna, träningen o livet, Ingmarie, jag är stolt! Bara inte in public...

    Anna, Ja, 2010:an är faktiskt snyggast!

    Staffan, en av morötterna för att ta silvermedaljen på Lidingö var att ha den på jobbet - när jag väl fick en (2010) fegade jag ur...

    Erik, under något annat klädesplagg möjligtvis...

    SvaraRadera