Knäckt. Men inte på det viset.

Plantar fasciit. Det kan bli långvarigt. Jag är lite knäckt när jag traskar mot Naprapat-Stefans klinik. Han med stötvågsapparaten. Han som fixade min hälsena för ett och ett halvt år sedan. Genom att vecka efter vecka slå många tusen slag rakt på det onda.

Jag berättar hålfotens historia. Stefan klämmer. Jag säger AAAJ. Jag sneglar på stötvågsmaskinen. "Du slipper den idag" säger Stefan. Foten är för svullen. Skadan för akut. Och underligt nog är det bra. Bra att det inte är någon gammal ingrodd inflammation. Jag har en bristning. Därav den plötsliga smärtan. Stefan förklarar att det gör prognosen bättre. Kroppen tar han om en akut skada, medan en låggradig långvarig inflammation, som ligger och puttrar under kroppens radar, är svårare att bli av med.

Diagnos: bristning i fascian. Prognos: rätt hyfsad. Orsak: troligen en blandning av löpunderlag och för dålig stretch av vadmuskler. Och så var det det där fusket med skoinläggen... Ordination: hel och fullständig löpvila i två veckor. Det mesta i alternativträsket är dock tillåtet.

Foten i fint paket. Efter att den fått massage (inte skönt) och elbehandling.

Innan jag går får jag den obligatoriska knäcken av mitt bäcken. Knäcken som gör att mina ben blir lika långa igen. Knäckt, men inte på något dåligt vis, lämnar jag stället.