Jag tänker på den käcka floskeln "foten i kläm? Jajamensan". För trots domen om ytterligare två veckors löpvila är jag på ganska gott humör när jag lämnar naprapat-Stefan. Han har den effekten på mig.
Vid mitt förra besök var jag rätt säker på att dagens besök skulle vara det sista. Att Stefan skulle friskskriva min fot och tillåta mig att genast snöra på mig löparskorna. Så bra kändes det. Men det var innan pjäxorna. Innan jag satte foten i kläm.
Jag hyr slalomutrustning. Med de få åktimmar jag gör är det det vettigaste. Men ibland är jag ännu vettigare och tar med mig mina egna, underbart sköna men svårknäppta pjäxor. De som är från en tid då lila var modefärgen i pisten. Men så smart var jag inte den här gången. Paketpris hos uthyraren och jag kunde lika gärna hyra allt tänkte jag. Dumt.
Uthyrarkillen höll på att åka på en propp. När första pjäxparet visade sig vara för stora tog han fram ett par med någon Disneyfigur på. "Nähä du, några barnpjäxor ska jag INTE ha" sa jag strängt. Min käre make föreslog en matpaus... Men. Med lågt blodsocker och sur min lyckades jag till slut få uthyrargrabben att få fram ett par VUXEN-pjäxor som passade. Att det var näst intill omöjligt att få ur och i mina fötter - med rätt höga fotvalv, orkade jag inte bry mig om. När foten väl var på plats satt de som en smäck.
I och ur pjäxorna ska man ganska många gånger. Med dessa fick det ske med våld. Och det gjorde ont i hålfoten. Varje gång. Foten i kläm? Ja.
Vi konstaterar att jag är sämre. Vi konstaterar att det nog är pjäxvåldet som är förklaringen till bakslaget. Stefan tar till stötvågen. Det gör knappt ont alls. Långt ifrån känslan jag minns från sommaren 2010, när stötvågsapparaten dunkade på min ömmande hälsena.
Hur som helst så var det inte pjäxorna som var början på problemet. Vi konstaterar att jag behöver stretcha vadmusklerna. De är korta och kan nog vara roten till det onda. Bra tänker jag. Då har jag något att jobba med. Inte bara passivt vila (=alternativträna).
Be careful out there. Glöm inte att stretcha.
Shit vad trist!
SvaraRaderaMen kanske det inte behöver bli så länge som 2 veckor? Mail kommer!
Åh nej, jäkla pjäxor! Massa massa stretch nu då, så MÅSTE det ju bli bra snart! Krya på dig!
SvaraRaderaPuckopjäxor! Håller tummarna för att det släpper snart!
SvaraRaderaMen åh, dumma pjäxor... jag avskyr slalompjäxor, har aldrig hittat några som sitter skönt hittills... det är bättre med längdpjäxor ;)
SvaraRaderaStötvåg = smärta! Fy! Hoppas du snart läker ihop!
Ingmarie, minst två veckor säger Stefan. De är tydligen besvärliga de här plantar-grunkorna. tack för mailtips.
SvaraRaderaMadde, tack! Jag tror kombinationen mer spinning och mindre (ingen) yoga var förödande för mig. Stel är jag. Både här och där.
Anna, lovar att inte åka slalom mer denna vinter.
Jonna, länge sedan jag åkte längd - tänkte göra det i fjällen men naprapaten avrådde. Får inte göra något "på tå".