Utan folk

Jag var på ett intressant föredrag i onsdags. Om ledarskap. Av Mattias Lundberg som skrivit en bok med titeln "Jäkla människa". Bland annat.

Han drar en historia. Om sin norrbottniska vän som kommer fram till att allt vore mycket bättre utan folk. Enklare liksom.

Men Mattias, liksom de flesta andra, vill nog inte gå så långt. Hur kul vore det om det inte fanns några andra människor? Man skulle visserligen inte behöva anmäla sig till Stockholm marathon halvårsvis i förväg. Men man skulle få springa själv. Utan publik. Hur kul vore det?

Vi blir de vi är först i förhållande till andra människor säger Mattias. Och vi måste förhålla oss till andra människor hela tiden. Föredraget handlar som sagt om ledarskap och Mattias levererar karikatyrer över olika typer av medarbetare. Och ger tips på hur man som ledare ska förhålla sig till glidaren eller martyren till exempel. Mycket intressant. Och underhållande.

Jag tänker på Mattias föredrag i bastun, där jag befinner mig efter lite vattenlöpning med Ingmarie. Ingmarie är en människa jag inte vill vara utan. Vi pratar om stretching. Vi blir lite halvbryskt ombedda att prata tystare... Av en tant som uppenbarligen tycker att bastun vore bättre utan folk. Jag förstår hur hon tänker. Vissa saker ÄR bättre utan "folk". Men hon kanske kan basta hemma istället.