I min gröna tröja, från ett midnattslopp för flera år sedan, ser jag mig om i body pump-salen. Där i hörnet står någon i likadan grön tröja och långa löpartights. Hempa tänker jag. Den snabba löparen från Huddinge som jag körde intervaller med för något år sedan. Vars blogg jag följde. Vars blogg tystnade för något halvår sedan. Bara så där.
Jag tittar igen. Men nej. Det är inte Hempa. Någon som liknar honom bara.
En del människor som varit mina vänner har jag tappat på vägen. Gymnasiekompisar som flyttar åt olika håll. Au pair-vänner som vänder hem till sitt. Kontakt ett tag. Långsamt sinande. Kursare på universitetet som jag umgicks intensivt med, men som jag nu bara möter på glesa återträffar. Eller ibland via jobbet. Några har jag hittat tillbaka till på facebook. Men det är ju mer "koll" än kontakt egentligen.
I bloggsfären hittar man cyber-vänner. Människor vars (tränings)vardag man följer - utan att träffa dem alls, eller i alla fall inte särskilt ofta. På startlinjen till något lopp kanske. Man lär känna den bild som visas upp. Men så är det nog i verkliga livet också om man tänker efter. Bara några få nära vänner känner man bakom masken.
Det som gör bloggsfären lite speciell är att en bloggare kan sluta blogga plötsligt. Helt abrupt. Och då bryts kontaktvägen. Som med Hempa. Killen i grön tröja får mig att fundera på hur Hempa har det nu. Jag undrar om han fortsatt springa?
Jag har någon gång växlat ett par SMS med Hempa. Han springer inte lika mycket och fokuserat nu, men det är klart. Det var ett tag sen han sa så.....
SvaraRaderaJag undrar också om han har fortsatt springa efter det?
Lustigt. Jag tänkte på honom så sent som i går. Eller om det var i dag?
SvaraRaderaUndra om han känner alla tankar från oss? ;-)
Jag kan skingra någon av frågetecknen då vi har lite kontakt då och då och träffades över en långfika i vintras.
SvaraRaderaEn hög och lång arbetstopp med början i höstas gjorde att han inte hade tid/lust/ork att sitta framför datorn på fritiden och bloggandet upphörde. Den målinriktade träningen likaså men han har fortsatt springa hela tiden, dock inte lika målinriktat och tufft som i somras.
För två veckor sedan var han i Berlin och sprang halvmaran ihop med frun och kompisar, inte på någon supertid utan som en kul grej.
Jag tror han är en sådan person som har svårt att göra saker halvdant vare sig det handlar om löpning eller jobb.
Jag hälsar från er när vi hörs nästa gång!
Trevlig helg, jag läser men bloggar inte lika mycket som förr, har inte riktigt med inspiration. Tränar jobbar och mår bra =D
SvaraRaderaPeace Love och Löparskor!
Lennart och Staffan, hälsa om ni har ny kontakt!
SvaraRaderaIngmarie, två människor samma tanke, klart Hempa känner det i själarnas cosmos ;-)
Jesper, du är så duktig på att kommentera andras bloggar så att vi vet att du finns kvar.
Brukar också fundera på det där med vänner, och vilka man verkligen känner. På riktigt. Någon alls?
SvaraRadera