Huvudet är tungt. Bihålorna igenkloggade. Men jag vill springa. Jag vill! Jag tänker att jag testar. Ett lugnt pass i skogen. Min skog med många spår. Jag tänker att jag väljer väg utifrån hur det känns.
Jag har huvudvärk. Jag proppar i mig en Treo (jo, jag vet att man inte ska göra så) och går ut. Huvudet bultar i takt med mina steg. Jag gör en deal med mig själv att jag ska springa till första vägvalet. Stället där mina terrängspår börjar. Känns det fortfarande omöjligt vänder jag hem.
Framme vid terrängspåren känns huvudet aningen mindre tungt. Och benen. Benen är lätta och löpsugna efter flera dagars förkylningspåtvingad träningsvila. Jag väljer att inte springa hem. In på terrrängspåret bär det. Just här är spåret gemensamt för femton, tio, fem och tre-kilometersrundorna.
Första vägskälet. Tre-kilometersspåret viker av. Jag fortsätter. Andra vägskälet. Fem-kilometersspåret viker av. Jag fortsätter. Nu känns det riktigt bra. Skallen är normaltung och smärtfri. Och benen trummar på. Snuvan rinner visserligen, men bihåleklogget tycks ha lättat. Kan löpning, som är så bra för allt möjligt annat, till och med vara avsvällande för bihålorna?
Tredje vägskälet. Femton eller tio? Tio-slingan får räcka idag. Med transportsträckan genom skogen blir det tolv ganska utmanande kilometrar. Trött blir jag, men jag känner mig mycket friskare när jag kommer hem än jag gjorde när jag gav mig ut.
Jag har huvudvärk. Jag proppar i mig en Treo (jo, jag vet att man inte ska göra så) och går ut. Huvudet bultar i takt med mina steg. Jag gör en deal med mig själv att jag ska springa till första vägvalet. Stället där mina terrängspår börjar. Känns det fortfarande omöjligt vänder jag hem.
Framme vid terrängspåren känns huvudet aningen mindre tungt. Och benen. Benen är lätta och löpsugna efter flera dagars förkylningspåtvingad träningsvila. Jag väljer att inte springa hem. In på terrrängspåret bär det. Just här är spåret gemensamt för femton, tio, fem och tre-kilometersrundorna.
Första vägskälet. Tre-kilometersspåret viker av. Jag fortsätter. Andra vägskälet. Fem-kilometersspåret viker av. Jag fortsätter. Nu känns det riktigt bra. Skallen är normaltung och smärtfri. Och benen trummar på. Snuvan rinner visserligen, men bihåleklogget tycks ha lättat. Kan löpning, som är så bra för allt möjligt annat, till och med vara avsvällande för bihålorna?
Tredje vägskälet. Femton eller tio? Tio-slingan får räcka idag. Med transportsträckan genom skogen blir det tolv ganska utmanande kilometrar. Trött blir jag, men jag känner mig mycket friskare när jag kommer hem än jag gjorde när jag gav mig ut.
Usch sommarförkylning är INTE roligt. Alls. Skönt att du helt klart är på bättringsvägen. Din terrängrunda skrämde säkert bihåletrollen på flykten!
SvaraRaderaDet är alltså det som är receptet på bot för (halsont-och feberfria) förkylningar! Bra att veta. Skönt att du är p bättringsvägen!
SvaraRaderaBureborn, jo jag blev helt rensad. Ibland är de svåra de där valen - ska jag ska jag inte? Blir det värre eller bättre? Denna gång hade jag flyt (och snorflyt).
SvaraRaderaAndréa, ja - det funkade den här gången, men det svåra är som sagt att veta. Jag har sprungit mig sjukare också i min dar.