Äntligen Träningsglädje

Vi har varit på väg flera gånger. Men först nu blev det. En träff med Träningsglädje-Sara. Jag irrar runt och letar efter en Libanesisk restaurang som jag brukade gå till förr och som jag vet ska ligga nära Norra Latin. Om den nu finns kvar. Sara följer tålmodigt efter. Gud, hon måste tycka att jag är världens mest förvirrade tänker jag. Men till slut så.

Vi pratar om drivkrafter. I livet och i träningen. Jag behöver långsiktiga utmanande mål. Mäta mig med mig själv. Sara gör träningen till roliga projekt - alltid nya saker eller gamla saker på ett nytt sätt. Aldrig samma sak för länge. Och hon styrs av känslor. Jag tänker att "Träningsglädje" är ett så fantastiskt bra namn på en träningsblogg. Ett namn som dessutom passar så extra bra in på Saras mentalitet.

När jag traskar tillbaka till kontoret känner jag mig fylld av energi (tack Sara) och lätt nedtyngd av en kameraväska (tack Sara). Jag har provat min nya (och Saras gamla) kamera nu - den går utmärkt att fotografera blommor med ;-)