Jag tränar fler dagar än jag vilar. Vardagsmotion däremot - det är det lite si och så med för min del. Men jag har gett mig katten på att jag varje gång jag tar mig upp ur underjorden vid Östermalmstorg ska gå raskt uppför de två väldigt långa rulltrapporna. Hur tung datorväskan än känns. Jag kan meddela att det faktiskt blir lite mjölksyrakänning mot slutet.
De flesta står. Jag går. Varje gång. Man måste ta vara på de tillfällen som bjuds.
Jag är verkligen sämst på vardagsmotion i allämnhet och att gå i rulltrappor i synnerhet. Men jag står och år iofs nästan hela tiden på jobbet. Kanske tur det.
SvaraRaderaBra jobbat! Är faktiskt ganska kass på vardagsmotion själv. Fast trappor gillar jag. Det är värre med promenader...
SvaraRaderaBrukar bränna fint uppför rullisen i Vreten, där jag brukar testa samma träningsrutin. Fast utan datorväska. Snyggt klättrat!
SvaraRaderaMin vardagsmotion inskränker sig annars till att välja skrivaren längst bort från mitt kontorsbås. Och ibland parkerar jag inte bilen allra nästast ingången...
Rulltrappa är en av de sämsta uppfinningarna någonsin!
SvaraRaderaRäcker med hiss till de som verkligen behöver. Vi med fungerande ben ska fortsätta använda dem. :-)
Jag tänker alltid att jag ska bli bättre på vardagsmotionen men lyckas oftast inte. Men det är aldrig för sent att ändra sig :)!
SvaraRaderaAndréa, jag gick mycket på mitt förra jobb (vägrade maila om det bara var till en person - gick dit istället osv), men nu har jag ju bara mig själv. Så det blir mycket stillasittande. var glad för att du slipper det.
SvaraRaderaAnna, vanliga trappor är också bra.
Bureborn, skrivarn längst bort är en bra rutin. Se också mitt tips ovan - färre mail, kollegebesök istället.
Ingmarie, håller i princip med dig. men upp ur den Östermalmstorgska underjorden är det lååångt. Så det känns rätt naturligt att det inte finns en vanlig trapp. På många andra ställen väljer jag den vanliga trappen, den har mer lagom steghöjd än rull-varianten.
carina, en vana tar 21 dagar att bygga brukar det ju sägas. Bestämd dig vetja. Gäller förstås mig också på andra ställen än just Östermalmstorg. Skulle i princip kunna cykla till tåget, men skyller på snäva kjolar och höga klackar :-)
Jag går också alltid, fast det har mer med en inre sorts "skynda-skynda-det är bråttom" känsla än tanken på vardagsmotion. Vare sig jag har tio minuter till godo eller är tio minuter försenad så går jag alltid fort, hehe...
SvaraRaderaLång? Snicksnack. Man får ju dessutom vila på "platten" mellan de två. ;-)
SvaraRaderaLisa, sådan är jag också. Går alltid så fort mina korta ben bär.
SvaraRaderaIngmarie, jag är helt med dig om att alla människor mår bra av att röra på sig. Men för en normal person skulle det vara en jättelång trapp att gå uppför om den var ickerullande. Vi kan nog inte riktigt använda dig som måttstock här ;-)