Tre gånger trettio. Det är min tillåtna dos löpning denna vecka. Annat får jag göra hur mycket jag vill (och hinner).
Gräver fram min Garmin för att göra ett sådant 30-minuterspass. Blink pip. Ibland krånglar den, min GPS-klocka. Och någon annan klocka har jag inte. Jag suger tag i mobilen, som är rätt ny men inte så ny att det är en femma, och laddar snabbt ner RunKeeper. Jag hade det programmet på min gamla Nokia en gång, men använde det sällan. Egentligen behöver jag bara mäta tiden - jag ska ju inte precis springa snabbt eller så, så telefonens timer-funktion hade ju verkligen funkat utmärkt. Men men. RunKeeper åker ner bland apparna. Som enligt dottern ändå är så pinsamt få. SL. Någon bank. Ett par spel.
Hoppar över RunKeeper-frågorna om ålder, kön och vikt. Inte viktigt. Jag ska bara ta tid på mitt pass. Se till så att jag inte springer för långt (host).
Off we go! Långsamt och försiktigt.
"Faijv... minnits..." Plötsligt börjar telefonen tala till mig. På amerikanska. Hur länge och hur långt jag sprungit men framför allt hur långsamt det går förkunnas högt och tydligt just när jag springer förbi en busshållplats packad med folk. Jag vänder mig om. Var det någon som hörde? Kanske. Är det någon som bryr sig? Högst sannolikt inte.
En ganska bra funktion det där tänker jag och pinnar på. När rösten säger "föerti... minnits..." stannar jag. Bara ett hundratal meter from home.
Hoppade den över thörti minnits? ;-)
SvaraRaderaTypiskt elaka appar att prata just när alla andra kan höra :) Men bra att du är uppe i 30min, snart är det dubbelt!
SvaraRaderaJag hade vänt mig om ifall jag hörde en telefon säga vilket tempo en löpare höll :-). Jag hade nog dragit lite på mungiporna också. Liiiite fånigt kanske med en telefon som säger så :-). Jag menar, det käns ju inte så nödvändigt!
SvaraRaderaMen oj vad kul det är att du är ute och springer!!!