Jag följer med till kyrkogården. Lägger krans och tänder ljus. Det är vackert. En skogsdunge med naturliga stenar som gravstenar. Ljus brinner överallt för de döda. Och det är omöjligt att inte tänka på livets förgänglighet. På alla människor som har levt men inte längre finns hos oss. På att mitt liv och mina nära och käras liv är ändliga. Själva andemeningen med allhelgonahelgen.
När mitt sällskap går in i kyrkan beger jag mig upp på åsen. Det går så bra att springa där. På åsens mjuka stigar. Och jag tänker så bra när jag springer.
Jag tänker att jag kan tänka allhelgonliga andliga tankar på åsen. Att jag inte behöver vara i en kyrka. För mig är naturen en minst lika andlig plats. Alla i mitt sällskap har inte förståelse för mitt val. Men jag vägrar ha dåligt samvete.
När mitt sällskap går in i kyrkan beger jag mig upp på åsen. Det går så bra att springa där. På åsens mjuka stigar. Och jag tänker så bra när jag springer.
Jag tänker att jag kan tänka allhelgonliga andliga tankar på åsen. Att jag inte behöver vara i en kyrka. För mig är naturen en minst lika andlig plats. Alla i mitt sällskap har inte förståelse för mitt val. Men jag vägrar ha dåligt samvete.
RÄTT. Om det verkligen handlar om eftertanke och inte bara tradition, vad spelar det då för roll vart du väljer att spendera din andliga stund?!
SvaraRaderaFolk är oförstående. Och kanske lite avundsjuka?
Tänk vilken fördel att ha sitt andliga så lättillgängligt. Vi som hittat löpningen kan känna oss lyckliga. Och när man tänker så kan man bättre förstå de som t.ex går till kyrkan varje vecka - där finner de sitt andliga.
SvaraRaderaRÄTT!
SvaraRaderaKyrkan, med allt vad den har i sitt bagage, står för så mycket uselt och människofientligt. Du tog ett klokt beslut, och vad de andra tyckte är ju totalt ovidkommande.
SvaraRaderaVet inte vilken kyrkogård som du varit på men själv så gillar jag väldigt mycket att springa och ströva runt på Skogskyrkogården. Det är så vackert och fridfullt!
SvaraRaderaLisa, nädå ingen avundsjuka i detta fallet.
SvaraRaderaSnorkkis, ja så kan man faktiskt se det!
Ingmarie, förstod nog att du skulle tycka det ;-)
Erik, hmm. Det där får vi nog prata mer om någon gång.
Carina, en skogskyrkogård var jag på, men i en betydligt mindre stad än Stockholm (katrineholm). Kändes dock inte rätt att springa där just då utan väntade tills jag kom utanför muren :-)